Pages

måndag 30 mars 2009

En ny kvinnofälla?

Ett av mina stora intressen är inredning och formgivning. Följaktligen brukar jag surfa runt och läsa lite olika bloggar i ämnet, både utländska och svenska och jag undrar bara: Hur orkar de hålla dessa ambitiösa bloggar vid liv?
Vissa håller det förstås på ett mer lättsamt plan och visar lite bilder då och då eller skriver om nåt speciellt bygg- eller inredningsprojekt de har på gång.
Men sen finns det alla dessa andra, mest kvinnor förstås, som har de mest fantastiska och detaljrika bloggar med dagliga uppdateringar. Mängder av bilder på perfekta, välstädade hem med färska snittblommor i vackra vaser i varenda rum och nybakade kakor på köksbänken och långkok på spisen och pysslande barn i Madicken-klänningar (flickorna) och välstrukna skjortor (pojkarna) och prunkande trädgårdar och hemkokt sylt och hemgjord saft. I köken skapas vackra stilleben av nyskördade grönsaker och nybakade äppelpajer med vaniljsås. Alla verkar så friska, lyckliga och fyllda av energi och jag bara undrar, är detta på riktigt? Lever folk såhär? Som i en inredningstidning? Är det bara jag som har tidningshögar på vardagsrumsgolvet och dammråttor stora som vädurskaniner under sängen? Som har kattsand på badrumsgolvet och tvätthögar i hallen? Jag har ju inte ens barn och hinner ändå inte med. Dessutom verkar de flesta av dessa kvinnor ha heltidsjobb. Var får de energin ifrån? Ett slags 50-talsideal har smugit sig in i ett redan överambitiöst 2000-tal och jag bara väntar på en backlash. Den måste ju komma. Vad är det som gör att vi kvinnor så lätt tar på oss så himla mycket och fastnar i duktighetsfällan? Sen har vi ändå mage att klaga på oss själva för att vi inte hinner och gör mer, trots att vi i själva verket gör alldeles för mycket. Jag var på väg att starta en sån där inredningsblogg för en tid sen, men som tur var kom jag på bättre tankar. Jag har redan bränt ut mig en gång och varit sjukskriven och blivit beroende av Losec. Jag har tusen drömmar om hur mitt hem ska bli sådär stillsamt och vackert, men i ärlighetens namn så ids jag inte ens bädda sängen de flesta dar. Brukar panikstäda när jag ska få besök.
Förstå mig rätt, jag beundrar dessa bloggerskor och, inte minst, deras vackra hem, men jag kan inte låta bli att undra när de ska gå sönder av pur utmattning.

8 kommentarer:

  1. Jag ler igenkännande av allt i ditt inlägg, från tidningshögarna till kattsanden:)

    Tack!

    SvaraRadera
  2. -Det vittnar bara om ett innehållsrikt liv, sa en vän till mig. Hon undrade hur jag hann med allt, skriva böcker, barn, djur m.m och jag berättade om mina dammråttor, leksaker, tvätt och disk i en salig röra. Ord att ta till sig eller hur? Vi tillför livet något annat än ett stilrent hem...

    SvaraRadera
  3. Skönt att man inte är ensam! Jag tänker att man har ju fullt sjå ändå många gånger att låta det få vara lite stökigt och att inte be om ursäkt för det när folk hälsar på och så. Tanken på att dessutom ha en blogg där "alla" dagligen tittar in och förväntar sig att bli inspirerade av ens vackra hem skulle ta knäcken på mig. Skulle få storstäda varenda rum och sen ta 300 bilder på en gång i olika vinklar som jag sen la ut på bloggen en i taget under året, samtidigt som hemmet bakom fasaden återgick till det vanliga kaoset. Kanske är det så de gör? ;)

    SvaraRadera
  4. Du har verkligen satt ord på mina tankar. Det finns ett talesätt som säger; Dammråttor i hörnen betyder att någon har ägnat sig åt något roligare". Det tycker jag är så himla bra. Att städa är varken roligt eller utvecklande. Alltså ägnar jag mig hellre åt att måla eller skriva. Men, visst, det är inte alltid kul när det är ostädat och man får besök. Då önskar jag att jag hade åtminstone en liten släng av städnoja :)

    kram
    Karina

    SvaraRadera
  5. Du har verkligen fått mig att känna igen mig. Allt det där är precis som vi har det hemma hos mig. Nu har vi ju två stora hundar som löser hår ibland, i drivor. Fast just nu när hundarnas hår sitter fast, är det är annat damm som frodas i hörnen.

    Jag minns en kommentar som vi fick en gång:

    "Åh, så skönt och ombonat hem! Här syns det att det bor skapande och kreativa människor. Så högt i tak och så välkomnande det känns här".

    Men visst har det inte varit fel, om dammsugaren fått vara fram lite oftare.

    SvaraRadera
  6. Hos mig hittar du också en del dammråttor. Jag tänkte precis skriva ett inlägg om skrynkliga gardiner. Det går för sjutton inte att orka allt. Man får helt enkelt prioritera.

    Själv har jag diskuterat ojämlikhet på jobbet med min chef i dag. Hon sa att killarna får mer positiv uppmärksamhet för att de tar för sig mer. Fan vad arg jag blir. Hela arbetsplatsen bygger på det otroligt tunga lass som kvinnorna drar. Om jag får generalisera lite så gör killarna den typen av uppgifter som syns medan kvinnor måste ansvar för de tråkiga uppgifterna som inte syns och som inte är särskilt roliga. Hade vi slutat göra den typen av uppgifter så hade allting slutat att fungera. Suck.

    Kram Frida

    SvaraRadera
  7. PS. Nu har jag äntligen länkat till dig på min blogg. Hoppas det är ok.

    Kram Frida

    SvaraRadera
  8. Vad roligt att många kände igen sig i inlägget! Skönt också! Jag ÄR normal!;)
    Tack Frida för länkningen! Klart det är ok! Den som väntar på nåt gott....osv.;)
    Kram, Lina

    SvaraRadera