Pages

lördag 16 april 2011

Äta böcker?

Disigt väder, men ändå tillräckligt varmt för att man ska kunna sitta ute och läsa litegrann. Var på biblioteket i onsdags och har nu en stor hög böcker som jag längtar efter att läsa. Jag kan känna en rent fysisk hunger när jag kommer in på ett bibliotek eller i en bokhandel. Jag vill liksom äta upp alla fina och intressanta böcker som står där på hyllorna och ropar på min uppmärksamhet. Läshunger är ett bra ord, för det är precis vad jag känner. Jag vill frossa! Tugga i mig bok efter bok! Ibland kan jag önska att det gick att köra böckerna i en mixer och helt enkelt dricka upp dem. Det låter hur knäppt som helst, men jag svär att den tanken slår mig varenda gång jag kliver in på biblioteket. Det finns så otroligt mycket jag vill läsa och hur ska jag nånsin hinna? En livstid är inte nog. Sen jag insåg att vad jag helst vill skriva är barn- och ungdomsböcker finns det ju plötsligt dubbelt så mycket att läsa. Har blivit som 12 år igen och bara längtar efter att läsa precis hela tiden. Bokslukaråldern. Nu inser jag att mycket beror på att det finns så otroligt många spännande och välskrivna böcker för unga. Där den s.k. vuxenlitteraturen åtminstone ibland hänfaller till en hel del navelskådande och rätt så platta, lite självupptagna eller fantasilösa skildringar, så är barn- och ungdomslitteraturen ofta precis tvärtom. Det är upptäckarglädje, spänning och dramatik på varenda sida och berättelserna har ofta många fler bottnar och är episka på ett sätt som i alla fall den svenska skönlitteraturen för vuxna inte varit på många decennier. Undantag finns förstås, men inte är de många. Jag vet att jag generaliserar nu. Det finns förstås många undantag åt båda hållen, men nog finns det en brist på episkt berättande? Det har varit mycket s.k. bekännelselitteratur de senaste decennierna, vilket också är intressant och viktigt, men jag gillar också när det myllrar av karaktärer och när det finns flera lager och bottnar i böckerna.
Man vill fångas av handlingen. Bli engagerad. Jag tänker att det är därför deckare är så populära. Det finns en längtan efter äventyr och dramatik. Man vill längta efter att återvända till boken man läser för att man bara måste få veta hur det ska gå. Jag menar naturligtvis inte att alla böcker ska vara äventyrsböcker eller spännande på ett nagelbitande sätt, bara att man måste bry sig om karaktärerna och vad de är med om. Jag vill både känna igen mig och bli överraskad. Hur tänker ni andra kring det här?

Nu är kaffet klart. Tillbaka till bokhögen! Mums!

söndag 10 april 2011

Lästips m.m.

Men, vad hände? Först var jag tillbaka i sadeln, sen ramlade jag visst ur den igen. Eller? Ja, jag vet inte. Livet är lite surrigt och snurrigt just nu. Har svårt att hitta fokus och hattar lite hit och dit. Däremot är skrivlusten tillbaka! Skriver vidare på den ungdomsroman jag startade förra året, men har även en väldigt spännande idé till en bok för lite yngre barn/ungdomar. De som är i bokslukaråldern, kring 10-13 år sådär. Förhoppningen är nog egentligen att det ska bli en allålders-bok. Jag läser själv mycket barn- och ungdomslitteratur, både för att ha koll på det som skrivs och har skrivits och för att det finns väldigt mycket som är bra och otroligt välskrivet. Det kliar i fingrarna att sätta igång så det kommer jag göra denna vecka. Min berättelse kommer röra sig mellan nutid och dåtid (ca 100 år tillbaka)och innehålla övernaturliga inslag och mycket äventyr och spänning. Miljön är bland annat ett nöjesfält.

Har ett lästips att dela med mig av. En ny blogg som även innehåller en liten författarskola. Det är Mari Jungstedt som börjat blogga för tidningen Your Life och delar med sig av både sin vardag och en hel del skrivtips. Tycker att hon är så inspirerande. Blir alltid glad av att se henne på TV eller läsa om henne. Även om jag kanske inte är någon utpräglad deckarfantast så tycker jag att hon verkar så positiv och ha mycket passion både för livet i stort och för skrivandet. Hennes blogg hittar ni här.

Ha en finfin söndag! Kram, Lina