Linas Ateljé & Skrivarlya

Körigt!

2012-02-20T15:19:00.003-08:00

Vattenläckan visade sig vara ett större bekymmer än vad jag först trodde. Fick gjort ett hål på fredagen och sen kom rörpularen och kollade igen. Tydligen är det en del av ledningen som sitter i väggen mellan badrummet och hallen som brustit, och delar av väggen måste nu rivas för att problemet ska kunna fixas. Suck! Nu blir det till att få hit försäkringsbolaget i veckan innan något mer kan göras. Förhoppningsvis går det på försäkringen. Nu är vattnet avstängt i badrummet, men på i övriga huset så den värsta krisen är avhjälpt. Dock har jag ingen dusch så idag blev det en hink varmvatten och en tvättlapp. Väldigt lantligt och retro och det är ju inne, så då är man väl inne då ;)

Imorgon bär det av till Kalmar. Ska ta mitt livs första körlektion (köra bil då alltså och inte sjunga kör!). Det är en provlektion som underlag till en intensivkurs som sen läggas upp på 3-4 veckor. Har inte blivit av att ta körkort för mig förrän nu. Detta trots att jag faktiskt "fick" körkort i 18-årspresent av mina föräldrar. Det är bara 25 år sedan! ;-) Pappa har hotat i flera år med att preskribera presenten, men än gäller den så det är bäst att det blir gjort. Är löjligt nervös inför morgondagen. Känns som om jag ska köra upp. Utan att ha fått öva! Har övningskört en del privat under åren, men aldrig med manuell växel. Verkar så krångligt. För att inte tala om kopplingar och choke och allt vad det är. Håll tummarna för att jag inte gör bort mig fullständigt första gången. Just nu känns det som om jag ska till tandläkaren och inte bilskolan. Är det sen en snygg bilskollärare så kan det gå hur illa som helst. Det vet man ju hur folk går och kärar ner sig i bilskollärare till höger och vänster. Känns också lite retro. Kanske kan vara nåt för mig då internet VERKLIGEN inte fungerat. Skulle kunna skriva en bok om alla stolpskott och missbedömningar jag gjort där under åren. Det är en annan historia. Den sparar vi till en annan gång. Nu ska jag i säng så får vi se om jag kan sova. Har i alla fall fått ett roligt översättarjobb idag. En fortsättning på ett jobb jag gjorde i höstas, inom inredningsbranschen. Kul, kul! Har också ett uppdrag hos en estnisk skönhetsfirma som ska lansera sina produkter i Sverige. Även det är en uppföljning från i höstas. Ska berätta nån dag om de där produkterna. Helt galna grejer som jag tvivlar på kommer sälja nåt vidare här i Sverige. Men det är inte mitt bekymmer. Mycket trevlig uppdragsgivare dock och vi har ett bra samarbete.

När verkligheten kommer och stör!

2012-02-16T17:13:00.003-08:00

Försvunna världar som återuppstår! Spännande tidsperspektiv! Filosofi och magi, kärlek och äventyr. Har hur kul som helst med boken jag skriver och gör en massa spännande research. Plötsligt kommer verkligheten i vägen. Vattenläcka under huset! Började skvala vid 2-tiden häromnatten. Panik!!! Vaknade med ett ryck och sprang runt som en yr höna innan jag fattade vad det var som lät. På med kläder, jacka och gummistövlar. Ut i den mörka natten. Skotta snö(!) för att kunna få upp källardörren där huvudkranen sitter. Beckmörkt och kallt. Kom till slut in i källaren och fick av vattnet. Låg vaken till 6 på morgonen och stressade upp mig över tanken på att behöva ringa runt till hantverkare och målade upp skräckbilder över vad som kan ha hänt med vattenledningen. Sen sova tre timmar. Upp. Ringa rörmokare. Rörmokaren säger: -Tyvärr, jag hinner inte den här veckan. Men hjälp!, tänker jag. Jag kan ju inte vara utan vatten i nästan en vecka. Tar in snö i hinkar som får smälta så att jag ska ha nånting i alla fall innan jag tar mig till affären en mil bort för att köpa flaskvatten. Känner en liten tacksamhet mitt i alltihop över att jag i alla fall fyllde vatten i vattenkokaren innan jag stängde av huvudkranen, så jag kan få mitt morgonkaffe. Fortsätta ringa rörmokare. Nästa har inte heller tid, men ger mig numret till en kollega som likt en ängel säger: - Jag ska bara dricka upp mitt kaffe så kommer jag! Hurra!!!!!! Jag springer ut för att skotta igen då luckan han ska in i är helt blockerad av snö och is. Hittar en grep att hacka sönder isen med så jag kan få bort den. Hugger grepen rakt i foten. Först genom gummistöveln och sen rakt in i stortån. AAAAAJ! Blodet rinner ur stöveln. Biter ihop. Fortsätter skotta. Tio minuter senare är rörmokaren här. Sätter på vattnet. Hör skvalandet, men hittar ingenting! What? Han kryper omkring under huset, men hittar inga läckor. Men jag hör ju att det kommer nerifrån! Det riktigt forsar!!!! Springer upp och ner för trappan och lyssnar, men nej, det är nerifrån det kommer. Till sist inser vi båda att det finns en del av husgrunden som tillhör en tillbyggnad och som inte kan nås någonstans!!? Det finns ingen lucka på utsidan att öppna och krypa in i. Tillbyggnaden gjordes före min tid och innehåller bland annat badrummet. Hur f-n kan man bygga ett badrum och sen inte skapa någon möjlighet att komma åt rör och ledningar? - Tyvärr, säger stackars rörmokaren. Du måste få hit en byggare som kan göra hål i grunden innan jag kan göra något mer. (HJÄLP!!!) Han får stänga av vattnet och åka igen. Fram med telefonkatalogen. Leta, leta. Kommer på att min granne som är byggare kanske kan ha tid. Ringer på mobilen. Hinner bara säga - Hej! innan samtalet bryts. Ringer igen. Ingen mottagning. - Just nu kan du inte nå det önskade numret! Aaaarrgghhhh. Jävla automatiska telefonröstkärring! Hittar en e-postadress. Mejlar ett desperat mejl med mitt ärende. Vet ju att många hantverkare har e-post för syns skull, men som de aldrig kollar. Under över alla under, efter två timmar ringer han. - Oj då, säger han när jag förklarar vad som hänt. - Jag reser bort på lördag och blir borta i två veckor, säger han sen. Jäklar, hinner jag tänka innan han fortsätter: - Men vi kan komma imorgon (fredag). Jag hinner nog inte göra nån lucka, men ett hål ska jag väl kunna fixa! Halleluja! Hurra! Nytt hopp! Så imorgon vid 10-tiden ska det knackas hål i väggen/grunden. - Gärna lite större än det på framsidan! Sa rörmokaren innan han åkte, så så får det bli. Vill ju inte att han fastnar! ;) Det kan bli dyrt! Med lite tur kan jag få hit honom också innan helgen. Ber till Gud att det inte är något komplicerat fel utan att jag har vatten igen till helgen. Tills dess längtar jag efter:

En dusch!!!!
Att kunna diska! (Till och med det ser jag fram emot! )
Tvätta kläder!
Vrida på kranarna och se vattnet flöda! (Som jag tagit så för givet!)
Tvätta händerna med VARMT vatten.
Tvätta håret!
Ett glas kallt kranvatten! Vilken lyx!

Håll tummarna nu att det blir fixat snabbt! Jag vill inte vara i den här verkligheten just nu. Jag vill tillbaka till mina fantasivärldar!!!

Drömmar!

2012-02-07T18:43:00.000-08:00

Fina Anneli som har bloggen Trying To Follow My Dreams skriver så bra om drömmar idag och visar en vacker tavla hon köpt på temat.
Våra drömmar och att följa dem är det viktigaste av allt i livet och något jag ofta funderar kring och fokuserar på. Jag vill dela med mig av en bit ur en krönika jag läste idag, i tidningen Östran. Krönikören heter Janne Adeen:

Varför anses det negativt att vara en drömmare? Jag menar, vad vore vi utan dem? Människans alla framsteg är sprungna ur drömmar. Allt bra börjar med en dröm. Jag är övertygad om att de som drömmer mest många gånger är de som åstadkommer mest. De som inte drömmer, de är det synd om.

Fint, va? Tänk om alla följde sin sannaste röst och sin djupaste längtan. Vilken värld vi kunde få!

Saker som får en att säga...

2012-02-05T07:18:00.000-08:00

...hmm?!!:

Att tidningen Vi Föräldrar har en tävling där man ska rösta på den sötaste bebisen!!! Ska bebisar också bli en del av skönhetsindustrin nu? Skäms, VF!!!

Att gubbsjukan alltid ska visa sitt fula tryne, till och med på Melodifestivalen, läs: Thorsten Flinck tafsar Ana i rumpan! Så klumpigt och så onödigt!

Att någon inom produktionen av samma festival får den helt befängda idén att alla artister ska gå genom publikhavet under sina påannonser, vilket förstör hela spänningsmomentet och överraskningseffekten av både kläder och musiknummer, och att den idén dessutom går igenom. Varför protesterade ingen av artisterna? Så pajjigt! Alla såg helt obekväma och generade ut. Hoppas nån ryter till inför nästa vecka!

Att snön och kylan inte bara var ett dåligt skämt utan alldeles på riktigt och att den håller i sig. Min lilla nakenhund Ellie är INTE glad. Inte jag heller!

Att samma nakenhund totalvägrar alla former av kläder trots att hon fffrrryyyyyser så varje gång hon ska ut och kissa!

Att jag bet sönder en tand idag när jag skulle fuska lite med LCHF:n och ta ett par salta lakritsnappar. Var det LCHF-guden som straffade mig genast?

Att det alltid är utförsäljning på orientaliska mattor.

Så sant!

2012-02-02T18:15:00.000-08:00

Drömmar - sanna och falska.

2012-01-28T16:10:00.000-08:00

Jag har alltid varit en person med många och stora drömmar. För stora enligt vissa. Ibland har jag gjort misstaget att lyssna på det örat, men till slut brukar jag bygga mina drömmar stora igen och bestämma mig för att allt faktiskt ÄR möjligt.
Problemet har ofta varit att jag vill så mycket, är nyfiken på så mycket och vill göra allt på en gång. Vill skriva böcker, skriva låtar, göra smycken, sy kläder, designa textilier, lära mig måla akvarell, öppna inredningsaffär, designa kläder, sticka fina strumpor, väva mattor, väva bildvävar, inreda klart mina dockskåp, sy en massa fina kläder till alla mina dockor (Blythe, Momoko, MSD, Pullip och andra asiatiska dockor som jag samlar på), bygga ett växthus, bli bättre på att ta hand om min trädgård (läs: ta hand om den överhuvudtaget!), odla orkidéer, odla grönsaker, öppna hunddagis, öppna katthem för alla stackars katter som inte har någonstans att bo, öppna chokladfabrik, starta en tidning, bli en sån där sund och sportig typ (trots att jag aldrig varit det) m.m. m.m. Är man galen, eller? Är det fler som är såhär ombytliga och hattiga?

Grejen är den att jag har insett en sak, nämligen att det finns sanna drömmar och sen finns det falska drömmar. Falska drömmar är alla de där drömmarna och tankarna där det är själva målet som är det viktiga, men där man inte är beredd att göra jobbet, där själva vägen TILL målet inte lockar en alls. Man vill åt själva slutprodukten, men är inte beredd att göra resan dit. De här drömmarna kommer man aldrig uppfylla. Man kommer aldrig hitta motivationen att nå dem helt enkelt, eftersom man måste älska resan mer än målet för att faktiskt nå målet.
Plötsligt kan jag rensa bort 90 procent av alla vilda drömmar som tar upp tid och kraft i min hjärna. Ta det där växthuset, orkidéodlingen och grönsaksodlingen till exempel. Jag har aldrig mött en växt som jag inte lyckats ta livet av förr eller senare. Jag klipper gräset ett par gånger om året, under stor vånda och självömkan och där slutar egentligen mina trädgårdsambitioner. Däremot drömmer jag om den där perfekta trädgården med vackra rabatter, örtagårdar och tillräckligt med frukt och grönt för att göra mig självförsörjande. Jag ser mig själv leende skörda mina land och rensa mina rabatter med en trädgårdsmästares handlag och iver, men sanningen är den att jag avskyr det! Jag vill ligga i solstolen med en bra bok, eller sitta i skuggan under min största akacia och skriva på en låt eller nåt bokprojekt. Med andra ord, trädgårdsdrömmarna är falska. Jag vill ha resultatet, men inte göra. jobbet. Därför får jag finna mig i min vilda "naturtomt". Trädgårdsfantast lär jag aldrig bli. Den där drömmen om att plötsligt bli en sportig typ är också falsk. Jag vill se sådär frisk och sportig ut, jogga runt i skogen på lätta fötter med äppelkinder och solsken i blick, men det kommer aldrig hända. Jag kommer aldrig orka med den långa resan dit. En gång soffpotatis alltid soffpotatis. Det är verkligheten. Egot vill ha den där spänstiga kroppen, men sorry egot, den kommer aldrig bli verklighet!

Men, sen finns det de sanna drömmarna. De är färre men desto större och starkare. Gissa vilka drömmar som är sannast? Det är skrivardrömmarna!!! Skriva låtar och skriva böcker! När de gäller de drömmarna så är det resan jag älskar mest! Jag har givetvis mål som jag gärna vill nå, men hur det än blir med dem så kommer jag alltid skriva. Jag har alltid skrivit. Skrev min första saga när jag var 8 år och min första låt när jag var 9. Sen dess har jag skrivit. För varje idé jag genomför får jag 100 nya. Jag skrattar och gråter och skriver och njuter och det är bara så härligt. Visst är det svårt ibland och man kör fast, men sen lossnar det igen och det är så kul och så spännande och jag känner mig så levande. Mer levande och i kontakt med mitt sanna jag än någonsin annars. Visst vill jag bli utgiven, bli läst, bli hörd (låtarna) och inte skulle jag säga nej till en rejäl hacka heller, men mest av allt vill jag vara i det där kreativa flödet och låta fantasin leda vägen.
Hädanefter vet jag hur jag ska få tyst på tjattret i huvudet när en massa idéer och drömmar ställer sig på kö. Är det en sann dröm där resan lockar mest, då får den stanna kvar. Är det däremot en falsk dröm, där egot vill ha det tjusiga resultatet men inte göra jobbet, då får den dra vidare. Då är det någon annans dröm och inte min plats att lägga beslag på den. Det finns drömmer så det räcker åt alla drömmare och drömmare så det räcker åt alla drömmar. Behåll de som är sanna och strunta i de andra.

Nya projekt!

2012-01-24T17:50:00.000-08:00

Känns kul att skaka liv i den här bloggen igen. Har hamnat på olika sidospår senaste året och bloggat lite på annat håll, på min blogg Minette & Minou
Där tipsade jag om olika prylar och inredningstips bland annat, men efter en tid började alla prylar nästan stå mig upp i halsen. Det började kännas lite ytligt och framförallt överflödigt, i en tid som svämmar över av prylar och, inte minst prylbloggar. Förstå mig rätt, jag uppskattar verkligen fina saker och då gärna handgjord design, vilket var vad jag oftast tipsade om, men jag blev så fullproppad av idéer och intryck att jag närapå slutade skapa själv. Och det är ju ändå det egna skapandet som är det viktigaste och det som fyller på energidepåerna snarare än dränerar dem.
Skrivandet hamnade lite på undantag också en tid och jag mår verkligen inte bra när jag inte skriver. Det kan låta pretentiöst, men det är som om jag tappar kontakten med mig själv när inte skrivandet får sin plats i mitt liv. Det handlar mer om den kreativa processen och glädjen i att låta fantasin flöda fritt, än om det färdiga reultatet. En dag hoppas jag att det jag skriver ska kunna bli till en bok eller två, men huvudsaken är skrivandet i sig.
Skriver vidare på den ungdomsroman jag började med förra året, men har även en barnbok för något yngre barn i tankarna, liksom en bilderbok för de riktigt små.
Har börjat frilansa som skribent och översättare så jag skriver även för brödfödan numera. Bankkontot är inte särskilt fett, men jag trivs med livet mer än på länge. Kan gärna leva enklare bara jag får vakna med glädje och arbetslust på morgnarna. Jag jobbar hemma och älskar det även om latmasken tar över ibland. Har fortfarande mina tre katter men har utökat familjen med ännu en hund. Min femåriga Berner Sennen-mix, Maggie, har fått en jämnårig hundsyster som heter Ellie och är en nakenhunds-mix som jag adopterade på sensommaren förra året. Hon är helt ljuvlig!
Gillar växelbruket mellan jobb, skrivande och hundpromenader. Att låta pennan gå även på arbetstid håller flödet igång tycker jag. Har även uppdaterat min lilla hemmastudio där jag spelar in demos av de låtar jag skriver. Dessa demos ska skickas ut till diverse musikförlag på vårkanten, så får vi de om det kan hända något även på det området. Ser fram emot att dela med mig av glädjeämnen och vedermödor och hoppas mina fina skrivkompisar hittar tillbaka hit igen, liksom, med lite tur, nya besökare. Stor kram.

Tankeväckande!

2012-01-20T17:34:00.000-08:00

Hittade det här tankeväckande bildcollaget häromdagen. Vart är vi på väg egentligen? Låt oss hoppas att vi alla kan hjälpas åt att förändra attityderna och kroppsidealen som råder till ett sundare och, tycker jag, vackrare ideal igen.
Kram, Lina.

Äta böcker?

2011-04-16T04:22:00.000-07:00

Disigt väder, men ändå tillräckligt varmt för att man ska kunna sitta ute och läsa litegrann. Var på biblioteket i onsdags och har nu en stor hög böcker som jag längtar efter att läsa. Jag kan känna en rent fysisk hunger när jag kommer in på ett bibliotek eller i en bokhandel. Jag vill liksom äta upp alla fina och intressanta böcker som står där på hyllorna och ropar på min uppmärksamhet. Läshunger är ett bra ord, för det är precis vad jag känner. Jag vill frossa! Tugga i mig bok efter bok! Ibland kan jag önska att det gick att köra böckerna i en mixer och helt enkelt dricka upp dem. Det låter hur knäppt som helst, men jag svär att den tanken slår mig varenda gång jag kliver in på biblioteket. Det finns så otroligt mycket jag vill läsa och hur ska jag nånsin hinna? En livstid är inte nog. Sen jag insåg att vad jag helst vill skriva är barn- och ungdomsböcker finns det ju plötsligt dubbelt så mycket att läsa. Har blivit som 12 år igen och bara längtar efter att läsa precis hela tiden. Bokslukaråldern. Nu inser jag att mycket beror på att det finns så otroligt många spännande och välskrivna böcker för unga. Där den s.k. vuxenlitteraturen åtminstone ibland hänfaller till en hel del navelskådande och rätt så platta, lite självupptagna eller fantasilösa skildringar, så är barn- och ungdomslitteraturen ofta precis tvärtom. Det är upptäckarglädje, spänning och dramatik på varenda sida och berättelserna har ofta många fler bottnar och är episka på ett sätt som i alla fall den svenska skönlitteraturen för vuxna inte varit på många decennier. Undantag finns förstås, men inte är de många. Jag vet att jag generaliserar nu. Det finns förstås många undantag åt båda hållen, men nog finns det en brist på episkt berättande? Det har varit mycket s.k. bekännelselitteratur de senaste decennierna, vilket också är intressant och viktigt, men jag gillar också när det myllrar av karaktärer och när det finns flera lager och bottnar i böckerna.
Man vill fångas av handlingen. Bli engagerad. Jag tänker att det är därför deckare är så populära. Det finns en längtan efter äventyr och dramatik. Man vill längta efter att återvända till boken man läser för att man bara måste få veta hur det ska gå. Jag menar naturligtvis inte att alla böcker ska vara äventyrsböcker eller spännande på ett nagelbitande sätt, bara att man måste bry sig om karaktärerna och vad de är med om. Jag vill både känna igen mig och bli överraskad. Hur tänker ni andra kring det här?

Nu är kaffet klart. Tillbaka till bokhögen! Mums!

Lästips m.m.

2011-04-10T07:06:00.000-07:00

Men, vad hände? Först var jag tillbaka i sadeln, sen ramlade jag visst ur den igen. Eller? Ja, jag vet inte. Livet är lite surrigt och snurrigt just nu. Har svårt att hitta fokus och hattar lite hit och dit. Däremot är skrivlusten tillbaka! Skriver vidare på den ungdomsroman jag startade förra året, men har även en väldigt spännande idé till en bok för lite yngre barn/ungdomar. De som är i bokslukaråldern, kring 10-13 år sådär. Förhoppningen är nog egentligen att det ska bli en allålders-bok. Jag läser själv mycket barn- och ungdomslitteratur, både för att ha koll på det som skrivs och har skrivits och för att det finns väldigt mycket som är bra och otroligt välskrivet. Det kliar i fingrarna att sätta igång så det kommer jag göra denna vecka. Min berättelse kommer röra sig mellan nutid och dåtid (ca 100 år tillbaka)och innehålla övernaturliga inslag och mycket äventyr och spänning. Miljön är bland annat ett nöjesfält.

Har ett lästips att dela med mig av. En ny blogg som även innehåller en liten författarskola. Det är Mari Jungstedt som börjat blogga för tidningen Your Life och delar med sig av både sin vardag och en hel del skrivtips. Tycker att hon är så inspirerande. Blir alltid glad av att se henne på TV eller läsa om henne. Även om jag kanske inte är någon utpräglad deckarfantast så tycker jag att hon verkar så positiv och ha mycket passion både för livet i stort och för skrivandet. Hennes blogg hittar ni här.

Ha en finfin söndag! Kram, Lina

Tillbaka i sadeln

2011-02-01T06:05:00.000-08:00

Hej alla! Nu tänker jag göra ett försök med bloggandet igen. Var som om luften gick ur mig förra året och det har varit mängder av både oviktiga och viktiga saker som stört både koncentration och skrivarlust. Gav mig på att starta en skrivbyrå med förhoppningen att kunna jobba hemifrån med att utföra diverse skriv- och översättningsuppdrag åt både företag och privatpersoner, men det verkar vara en död bransch. Kanske finns inte behovet? Det verkar inte så i alla fall, så nu är den idén lagd på is. Har haft en del besparingar att ta av när ekonomin gått i stå, men nu är de uttömda. Jag är både arbetslös och pank och har fått ta hjälp från mina föräldrar i jakten på en fungerande försörjning. Inte så kul när man är 42 år, men jag har inte något val. Är glad att jag i alla fall har den möjligheten även om det emellanåt får mig att känna mig som 4 år gammal och 5 cm hög, om ni förstår vad jag menar. Man upphör väl aldrig att vara barn i sina föräldrars ögon antar jag. Allra minst när man behöver deras hjälp. Som jag ser det står livet just nu och balanserar, mellan såväl en ekonomisk som känslomässig kraschlandning å ena sidan, och ett hav av möjligheter å den andra. Jag har liksom inget att förlora. Om jag ändå måste bygga upp min tillvaro på nytt kan jag lika gärna bygga den på det jag verkligen vill och älskar, nämligen skrivandet i olika former. Om jag ändå måste kasta mig ut i ovissheten varför inte låta drömmarna och magkänslan styra?
Har mycket att tänka på och letar i varje vrå efter möjligheter att förverkliga mina drömmar och samtidigt skaffa en bra försörjning. Bor ju på Öland och här står inte jobben som spön i backen precis. I värsta fall får jag flytta härifrån, men i det längsta tänker jag kämpa för att kunna bo kvar. Jag älskar ju den här ön!
Hoppas mina gamla bloggvänner hittar hit igen, men också att många nya kommer till. Längtar efter spännande utbyten av idéer, tankar och känslor, om både skrivande och annat. Kram, Lina

Ny blogg! Om skapande!

2010-03-25T05:51:00.000-07:00

Hej! Den här bloggen ligger i malpåse för närvarande. Kände att det rent psykiskt tog kraft att skriva om mitt skrivande när jag egentligen bara vill skriva (om ni fattar..). Det gjorde att allt mitt skrivande kändes kravfyllt. Fick dåligt samvete för att jag bloggade så sällan osv. Nu har jag en ny blogg sen ett par månader. Den handlar om hantverk, handarbete och formgivning. Där går jag helt på lust och tipsar om fina grejer och roliga projekt som jag stöter på. Inga krav. Ingen prestationsångest, bara för nöjes skull och för att, förhoppningsvis, sprida inspiration och skaparglädje. Välkommen dit! Klicka på länken nedan.

Minette&Minou

Kram, Lina

Bokslukarjul

2009-12-20T14:19:00.000-08:00

Jisses vad mycket snö vi har fått på Öland på några dagar. Gissar att det ser ungefär likadant ut på andra håll med. Det är så vackert med nyfallen snö. Det lyser verkligen upp och skapar julstämning. Får dock erkänna att jag helst njuter av den genom vardagsrumsfönstret med ett par tända ljus och en bra bok i händerna.
Min hund Maggie däremot ÄÄÄÄLSKAR att gå ut såhär års. Hon är ju, mestadels, en Berner Sennen och det märks verkligen att snö är hennes rätta element. Hon, som är en riktig lufsare andra delar av året, verkar plötsligt ha en inbyggd jetmotor och far fram som ett jehu över nejderna. Plogar med nosen, frustar, hoppar och leker.
Hon vill aldrig gå in.
Ska ha en riktig bokslukarjul. Läser in mig på all möjlig barn- och ungdomslitteratur parallellt med annat. Vill ju i första hand skriva för den gruppen så då vill man ju ha lite koll. Ska bland annat plöja "Mörk Materia"-serien av Philip Pullman. Har sett första delen, "Guldkompassen" på film, men böcker ger ju i allmänhet så mycket mer. Varje del är på runt 700 sidor så jag har mycket att se fram emot. Så härligt! Mycket mys blir det också, vänner och familj, god mat, godis, glögg, julmust och ännu mera godis. Ska se mycket film också. Älskar sådana där "cheesy" amerikanska julfilmer. Såg en på förmiddagen idag med Rob Lowe som var riktigt bra (TV3). Han spelade en man som förlorade jobbet och i och med det tog tag i ett bokprojekt. Kämpade med refuseringar först, men fick sen sin bok utgiven och gjorde (förstås!) stor succé. Så till den milda grad att han glömde bort sin familj och den härliga kille han var innan han blev en äregirig succéförfattare (hmm). Allt löste sig dock (också det förstås!) lagom till jul ;-)
Tur man inte är succéförfattare....eller hur det nu var?
Kram till alla därute och God Jul!

Tillbaka i sadeln igen!

2009-12-07T16:06:00.000-08:00

Oj vad länge sen sist! Vart tog jag vägen? Vet inte riktigt. Nu är jag i alla fall här. Är igång med skrivandet igen. Den "gamla" romanen tuffar på, men en ny har också börjat ta form. Den första är ju en ungdomsroman som riktar sig till de i övre tonåren, men den nya är mer av ett äventyr som kan passa lite yngre åldrar. Ser den ta form som en film för mitt inre. Spännande! Det är därför växelbruk som gäller i nuläget. Kämpar på med pedagogikstudierna, men efter årsskiftet blir det skrivarkurs istället. Såååååå underbart det ska bli.
Hade glömt/förträngt hur CSN arbetar (inte arbetar?). Först idag fick jag mina studielån. Har fått knapra på besparingar fram tills nu. Har varit med om att de strulat förut, men det här är rekord. 3,5 månad tog det till första utbetalningen!
Firade med att åka till Borgholm med en kompis och shoppa lite mat, julklappar och julpyssel, fika på kondis och låna en hög med böcker på biblioteket. En härlig dag med mycket skratt trots detta gråväder. Ser ut att bli en grå jul i år. Kul!
Struntar i det och skriver på. Låtskrivandet har tagit fart också och en demo ska bli klar till januari med sikte på musikförlagskontrakt (långt ord!).
Hoppas alla mina bloggvänner mår bra! Och alla andra med förstås! Nu är det dags att krypa till kojs med en bra bok. Kram och godnatt!

När ett barn gör skillnad

2009-11-09T10:28:00.000-08:00

Hittade denna fantastiska video idag. En helt otrolig tjej som håller tal på en miljökonferens. Hoppas ni har tid att ägna några minuter till att lyssna. Var själv på väg att låta bli, men nu är jag så glad att jag tog mig tiden. Hon fick mig att vilja vara med och göra skillnad. Ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något.

När skriver ni som bäst?

2009-10-19T14:14:00.000-07:00

Idag har jag funderat en del på det där med skrivtid. Då menar jag inte främst mängden tid man lägger på skrivandet utan vilken tid på dygnet som man skriver bäst. Det jag har märkt är att jag har otroligt svårt att skriva mitt på dagen. Hade tänkt att ägna förmiddagarna åt studier och eftermiddagar åt skrivandet, men det går bara inte. Det finns ingen tid på dygnet som jag så lätt blir distraherad och ofokuserad. Är uppe och springer hela tiden. Hämtar kaffe. Går en sväng med hunden. Gör en kopp te. Tuggar lite på pennan. Kollar min mail. Hämtar posten (snigelposten!). Småplockar. Släpper ut en katt och släpper in en annan. Tar nåt att äta. Läser nån blogg. Slänger i en tvätt. Släpper ut nästa katt och tar in den första. ja, sådär håller jag på. Myror i kroppen och ingen fokus. Sen börjar det skymma ute. Då lägger sig lugnet. Ju mer det skymmer, ju bättre kan jag koncentrera mig och skriva i lugn och ro. Har försökt ändra på detta. Men det går inte. Tror att man har en inre klocka, en inre rytm, som inte går att rubba. Inser att jag måste vända på allt. Tidiga morgnar kan jag också fokusera, men mellan 12 och 17 (ungefär) är jag helt hopplös och till ingen nytta. Känner någon igen sig? Har brottats med dåligt samvete för att jag inte får till det, men nu kapitulerar jag. I värsta fall får jag vända på dygnet så jag skriver sent på kvällen/natten och sover länge på morgonen, men det har sina nackdelar det också. Ska försöka plugga på eftermiddagen istället.
Hur gör ni andra? När är ni som mest skärpta och effektiva?
Kram Lina

10 tecken på att jag blivit lantis (äntligen!)

2009-10-15T06:34:00.000-07:00

Det närmar sig 10 år sedan jag tog steget och lämnade storstaden för ett lugnare och mer kreativt liv på landet. I början blev det många kulturkrockar. Jag var till exempel van att berätta nästan vad som helst (om mig själv!) för vem som helst (i stort sett). Det kan man göra i en stad med över en miljon invånare. Det gör man INTE i en by med 600 invånare där alla känner alla. Märkte att vissa kände sig besvärade av min blåögda öppenhet. Förstod snart att de kände sig pressade att vara lika öppna, men det kan man inte vara på en liten ort, i alla fall inte med så många. Jag släpptes snabbt in i bygemenskapen, men det tog flera år att vinna folks förtroenden. Vissa kommer jag aldrig att vinna. Så är det bara. Och vissa kommer aldrig vinna mitt. Det stod snart klart vilka som skvallrar mest nämligen. Många konstiga rykten gick i början, förvanskade allteftersom de gick från mun till mun.
Det gamla uttrycket: "Alla känner apan. Apan känner ingen." passar bäst in på de första åren här. Alla visste vem jag var, var jag bodde, att jag pluggade, vad jag pluggade, vilka mina föräldrar var etc. etc. Själv kände jag ett fåtal, men de flesta var ännu främlingar. Den sociala kontrollen är ju stor på en liten ort, men också tryggheten. Om något händer vet jag att jag kan ringa i stort sett vem som helst i byn och att de kommer hjälpa mig. Stor gemenskap. Stor osjälviskhet. Man ställer upp på varandra helt enkelt. Utan att förvänta sig något tillbaka. Fint, tycker jag. Nog snackat. Här kommer min lista med 10 tecken på att jag blivit lantis:

1. Mina mest använda skodon såhär års är gummistövlarna.

2. Senast jag köpte ett par finare skor (pumps) var för tre år sedan och jag har fortfarande inte använt dem. Eller ens tagit dem ur kartongen.

3. En perfekt fredagkväll innebär för mig att krypa upp i soffan med en bra film eller bok. Eller en bra man, men de är svårare att hitta ;)Obs! Misstänker att detta även är ett tecken på att man blivit medelålders (41).

4. Missar jag eftemiddagsbussen till affären är det ok. Det kommer ju en imorgon också!

5. Bara tanken på Åhléns City gör mig nervös.

6. Bara tanken på T-banan gör mig nervös. Hur gör man? Nu ska man inte ens köpa biljett hos spärrvakten. Man ska gå in på Pressbyrån och köpa biljett! What?! Scary!

7. När jag nån gång åker upp till Stockholm tillbringar jag första tiden med att hälsa på ALLA jag möter. På Centralen. Och? ;) Om man inte hälsar på alla man möter här tror folk att man inte mår bra, alternativt att man är sur.

8. Minns inte när jag åkte rulltrappa senast. Finns inga sådana på Öland. Bara i Kalmar.

9. Har inte ätit på McDonalds/Burger King på tre år! Finns inte på Öland. Don´t want it! Don´t miss it!

10. En av de saker jag ser mest fram emot 2010 är INTE att jag förmodligen ska åka en vända till Paris (Där jag också bott. Ännu större stad! Hjälp!) utan, förstås, att jag ska skaffa höns!

Finns många flera tecken, men det räcker såhär för nu. Så kan det gå. Svårt att tro att jag bodde 12 år i innerstan, och till och med sprang på Stureplan en gång i tiden. Nu hänger jag helst vid havet, eller i skogen med hunden. I gummistövlar.

Kram på er alla!

Ett år av skrivande - Att följa sitt hjärta

2009-10-13T04:48:00.000-07:00

Nu har jag tagit ett beslut! 2010 ska bli ett år av skrivande! På heltid!
Läser ju nu Pedagogik på distans vid Umeå Universitet och jag har ända sedan första delmomentet i kursen känt tvivel. Vill jag verkligen det här? Är det här det ämne jag helst vill läsa? Är det här min passion? Svaret på alla dessa frågor har hela tiden varit nej, men i början kom det mest som en viskning från mitt innersta. En svag röst som som liksom inte vågade ta i och säga som det var. Sista tiden har den ökat i styrka och nu skriker den!
Jag har läst väldigt mycket genom åren. Två års sång- och musikstudier på Kulturama i Sthlm. Två terminer på Komvux för att läsa upp mina dåliga gymnasiebetyg. Tre terminer Teatervetenskap på Sthlms Universitet följt av en termin Musikvetenskap. Sen blev det, efter flytten från Stockholm till Öland, Medie- och Kommunikationsvetenskap samt Teknisk Design och Grafisk Design för internet på Högskolan i Kalmar parallellt med Arrangering (musik) samt Praktisk Engelska på Växjö Universitet. Alla dessa kurser jag läste parallellt ledde så småningom fram till ett magsår och en utbrändhet som gjorde att jag var sjukskriven i nio månader. När jag ser tillbaka fattar jag inte hur jag kunde tro att jag skulle orka och hinna med allt på samma gång, men det blev en läxa som jag lärt mig otroligt mycket av. Har lidit av panikångest till och från ända sedan tonåren, och då, under den överbelastade termin som ledde fram till magsår och mental kollaps kom paniken definitivt tillbaka. Med besked! Fick så småningom ordning på livet igen och har funderat på och analyserat det som hände många gånger. Skördar frukterna av den och andra kriser dagligen tycker jag. Jag förstod snart att en starkt bidragande orsak till utbrändheten/utmattningsdepressionen var att jag inte hade följt mitt hjärta. Jag hade valt kurser som, i och för sig verkade kul, i alla fall på papperet, men som inte låg mig allra närmast om hjärtat. Jag hade varit "duktig" och valt sådant som verkade bra och användbart och som andra tyckte lät bra. Det är aldrig en bra idé! Så gick det som det gick. Jag tappade greppet om alla läxor och tentor och allt skenade iväg.
Nu pluggar jag igen och jag inser att jag valt fel. Igen! Jag vill ju skriva! Tyckte pedagogik verkade som ett bra ämne som komplement till alla musikstudier. Är ju sångpedagog till yrket. Det visade sig dock snart att pedagogik i akademiska sammanhang handlar nästan enbart om teori och vetenskap. Mängder av kurslitteratur och en massa som inte känns relevant för mig i mitt jobb. Jag känner att hjärnan inte vill eller orkar ta in all denna teori. Jag vill få ur mig saker snarare än att bara ta in andras tankar. Kort sagt, jag vill skriva! Hela min själ skriker efter att få skriva. Låter kanske pretentiöst, men det är så det är. Har så många bokidéer och så mycket lust, men ingen energi kvar efter allt pluggande, alla tentor och all vetenskapsteori. Både kropp och själ skriker NEJ! Så.....av det som var tänkt att bli en fil kand i pedagogik (3-4 terminer) bidde nu bara....en tumme..(en termin).
I januari börjar jag på en skrivarkurs. Ska skriva, skriva, skriva i två terminer. På distans. Skriva själv och få feedback samt läsa andras texter och diskutera skrivande i olika former. Prova olika genrer, skriva på min roman och inte läsa annat än andra romaner och en och annan sida om skrivande. Kommer möta motstånd från många håll, det vet jag. Inte minst mina föräldrar som inte tycker att jag nånsin gör det jag borde göra, men jag är för gammal nu (41) för att ha tid och råd (känslomässigt) att bry mig. I mitt liv är det jag som bestämmer. Kommer också jobba vidare med mitt låtskrivande. Skriva låtar och spela in demos m.m. Det är ju där mitt hjärta finns, i skrivandet. Alla former av skrivande! Avslutar med ett citat som jag har på min anslagstavla och som ger mig kraft:

"And the day came when the risk it took to remain tight inside a bud was more painful than the risk it took to blossom" (Anais Nin).

Kram Lina

Halleluja-moment!

2009-10-04T13:55:00.000-07:00

Tjooohoooo!!!! Tentan är inskickad med en hel timme kvar till deadline! ;) Vi skickar in våra tentor via en kursportal online. Trodde inte jag skulle få ihop det. Hade totalt psykbryt häromdan när jag tvivlade på min hela existens (nåja, nästan i alla fall). Kände mig helt ute och cyklade, hade tentaångest av värsta slag och tyckte synd om mig själv. Jag ska ju skriva den STORA romanen, inte sitta och läsa om pedagogikens historia. Satt och letade efter andra kurser och funderade allvarligt på att hoppa av. Vet fortfarande inte vad jag väljer till våren, men ännu så länge så stannar jag där jag är. Tycker om pedagogik igen! Så kan det gå!:) Man ska verkligen inte fatta stora beslut när man är, som man säger, i affekt. Tur att jag inte gjorde något drastiskt. Nu är tentan inne. Fem A4-sidor om pedagogik som vetenskap. Många kloka gubbar att skriva om, men också en klok gumma (Ellen Key). Man får väl vara glad för det lilla även om det är bedrövligt hur många gubbar som får mer eller mindre välförtjänt utrymme i historieböckerna i förhållande till kloka kvinnor, som ju fanns men inte uppmärksammades. Suck! Go Ellen Key!
Nu ska jag dricka en välförtjänt kopp med yogi-te, choklad-och kanelsmak! Ljuvligt! Ska gosa med min stackars hund och mina stackars katter också. De har visat med all önskvärd tydlighet hur tråkig de tycker jag har varit idag. 10-12 timmar vid datorn. I princip i ett sträck! Nu blir det paus och en mysig film! Kram på er alla!

Tentaångest + en liten tanke

2009-10-01T09:08:00.000-07:00

Regn och rusk på Öland idag. Har min första tenta i pedagogik den här helgen. Den ska skickas in senast söndag kväll. Pluggar ju på distans så jag behöver inte åka iväg nånstans. Däremot blir tentorna, när man pluggar på distans, ofta rätt mastiga. Det är mest essä-frågor och inte något som kan slås upp precis. Det är ju ett sätt att undvika fusk, som att man låter någon annan svara på frågorna eller att man, som sagt, slår upp svaren hemma i sin ensamhet. Fem A4-sidor ska skrivas om pedagogik som vetenskap och dess olika problemområden etc. Man ska resonera självständigt kring den litteratur vi läst och noga redovisa alla källor och citat. Umeå Universitet (där jag läser) verkar ligga på samma nivå som Sthlms Univ. där jag läste teater- och musikvetenskap under ett par år i slutet av 90-talet. Läste på Växjö Universitet efter det liksom Högskolan i Kalmar och det var rena lekstugan i jämförelse. Jag är glad överlag att nivån verkar hög, men just nu då jag sitter med tentan i handen är jag inte lika glad ;) Suck! Satt igårkväll och letade runt bland skrivarkurser och drömde om att gå en sån istället. Ska snart söka inför våren och hade tänkt fortsätta med pedagogiken, men just nu vill jag bara SKRIVA. Vi får väl se vad det blir. Har två veckor på mig att bestämma mig.
Dags att återgå till tentan. Puh! Avslutar med något fint jag läste nyligen:

Man letar efter LYCKAN
och tror den är en sol
så finns den i skuggan
som en liten blyg viol.

Så är det ofta tycker jag. Det är de små sakerna, de som inte gör så mycket väsen av sig, som ofta skänker den största glädjen. Just nu är det en härlig kopp med ICA´s goda ekologiska kaffe. Sååå gott!!! Och ekologiskt!!! En bit choklad till det, ett tänt ljus och en katt i knät. Lycka!

Bokmässa-blues

2009-09-25T16:27:00.000-07:00

Ååååh, idag är jag allt lite avundsjuk på alla lyckliga som är i Göteborg på Bokmässan! Skulle så gärna velat åka dit i år, men det gick bara inte, vare sig ekonomiskt (är ju fattig student igen!) eller tidsmässigt. Vi har ju Skördefest denna helg här på Öland, med Konstrundor och allehanda aktiviteter. Själv står jag på en av gårdarna i byn och säljer gamla grejer (mamma är f.d. antikhandlare och jag hjälper henne att sälja en del av det hon har i gömmorna) samt allehanda pysselmaterial som jag har plockat ihop i min ateljé och som jag inser att jag inte hinner eller kommer att använda inom överskådlig framtid.
Var också iväg på min favoritaktivitet såhär under Skördefesten, nämligen en liten marknad/loppis som hålls i en gammal skola i Sjöstorp norr om Böda. Det är ett härligt gäng tanter och farbröder som år efter år ordnar detta i världens sötaste lilla f.d. skola (ett klassrum). De dukar upp ett digert bord med minst 7 sorters hembakta kakor, bullar, smörgåsar, morotskaka, saft och kaffe. man får äta hur mycket man vill för 30 kr! Helt otroligt och godare än något "köpebröd". Sen fyndar man på loppisen som alltid har en hel del fint och dessutom jättebilligt. Köpte jättefina kaffekoppar med fat. Vita med rosa blommor och gröna blad. Jättesöta!
25 kr för ett halvt dussin! Två brödkorgar, två små lampskärmar, ett graderat adventsljus och två små kopparformar. EN krona per grej!!!!!! En burk nykokt lingonsylt, 25 kr och sen det bästa av allt, 13(!) böcker för 5 kr styck. Sååå, även om jag längtar till Bokmässan så fick jag i alla fall med mig en kasse böcker hem. Många deckare, bland annat Mari Ljungstedt, Karin Alvtegen, Leif GW Persson och Åsa Larsson (min favorit!). En "poor man´s" bokmässa kan man kanske säga?
Hoppas att alla ni som är på den RIKTIGA mässan har jättekul, köper mycket böcker, lyssnar på spännande föredrag och samtal samt tar mycket bilder för oss andra att sukta till. Kram Lina

De e mycke nu!

2009-09-19T14:07:00.000-07:00

Har verkligen varit dålig på att blogga sista tiden. Har så mycket att göra med mina studier i pedagogik att jag känner mig lite överväldigad. Ska väl få nån sorts rutin på det snart. Platon, Aristoteles och Rousseau har varit mitt sällskap sista veckan.
Många gubbar blir det och många teorier kring pedagogik. Har dessutom möblerat om i ateljén i helgen och ska börja måla köksluckor imorgon. Har man hus så har man inga fritidspeoblem, det är då ett som är säkert. I övrigt rustar vi för Skördefest här på Öland (nästa helg) och jag ska bland annat hjälpa min mamma att sälja gamla saker (hon är f.d. antikhandlare med en hel del prylar kvar på lagret) på en marknad. Sen ska det åkas runt och titta på vad som händer runt omkring i byarna. Mycket spännande att se, köpa och smaka på. På söndagen är det Fårets Dag vid Borgholms Slottsruin och det är alltid en höjdare. Mycket fint hantverk att både titta på och handla samt god mat och dryck. Tovar en del när andan faller på så jag hoppas hitta lite fin kardad ull att pyssla med i vinter. Blir ingen bokmässa för mig som jag först planerat. Har varken tid eller råd. Nu är man ju fattig student igen så det blir till att hålla inne på en del.
Skrivandet då? Har hittat en ny form för min roman. Ska införa ett eller kanske till och med två perspektiv till, istället för att bara skriva utifrån huvudpersonen. Kräver en del omskrivningar och omstuvningar för att få ordning på det hela, men det kommer tillföra mer till historien, känner jag. Har dessutom en barnbok på planeringsstadiet.

Förändringens tid!

2009-09-03T14:05:00.000-07:00

Har ändrat utseende och titel på bloggen som ni ser. Adressen är dock densamma! Kände att det var dags för något nytt. Kommer fortsätta att skriva om skrivande, men vill också ge utrymme åt lite annat som jag pysslar med. Har en ateljé där allsköns idéer föds och tar sig uttryck på olika sätt, därav den nya titeln. Jag älskar alla former av skapande och har många planer och projekt för hösten, både vad gäller mitt hem (renovering och ommålning av bland annat köket) och annat. Mer om det framöver.
Har börjat plugga Pedagogik vid Umeå Universitet. Kommer göra det i två år framöver är det tänkt. Läser helt på distans så kommer inte flytta till norrland, även om det är väldigt vackert däruppe. Trivs alldeles för bra i mitt tornhus här på ön och vilda hästar kunde inte dra mig härifrån, som man säger.
Har fått tusen nya idéer till romanen och skriver igen efter en sommar som flyttat mitt fokus till en massa andra saker. Nu är det slut med det. Nu är skrivande högprioriterat. Satte ju som mål att ha ett färdigt manus i tid till Bokmässan, men så kommer det inte bli. Ligger någon månad eller så efter i de planerna.
Det här är en del av vad som snurrar i mitt huvud just nu, men inte allt.
Har lagt om min kost till LCHF (LowCarbHighFat - Lågkolhydrathögfett) och går, för första gången på 11 år av övervikt (gick upp ca 25kg efter att jag slutade röka) och tusen dieter, ner i vikt! Mår fantastiskt! Har redan blivit av med mångåriga magbesvär och mer eller mindre kronisk trötthet genom att minska radikalt på socker/kolhydrat-intaget.
Mer finns att berätta, bland annat om det senaste tillskottet till familjen, kattungen Signe, men sparar mig till en annan dag. Hon skulle kunna ha en egen blogg så mycket bus som hon hittar på om dagarna! Vild som en apunge och sötast i världen!
Hoppas alla mina bloggvänner därute haft en skön sommar och att ni, liksom jag, ser fram emot en kreativ höst med mycket skrivande och pysslande. Kram på er alla! Nu ska jag surfa runt en stund och se vad ni alla haft för er sen sist! Sen blir det sängen och sista delen i Twilight-serien. Mycket spännande! Natti, natti!

Svininfluensa

2009-08-14T15:25:00.000-07:00

Äntligen!

2009-08-08T15:09:00.000-07:00

Äntligen går turistsäsongen mot sitt slut! Har varit rekordmånga här på Öland i år och ett antal har hyrt stuga eller rum hos mig. De flesta har varit urtrevliga! Hade en toppenfamilj från Skåne i stugan häromveckan och fällde nästan en tår när de åkte. Vi fick jättefin kontakt och de vill komma tillbaka nästa år. De hade tre söner som lekte med min hund Maggie hela kvällarna och hon var så besviken när de hade åkt. Då kom en annan familj, med två barn som var LIVRÄDDA för hundar. Har knappt kunnat vara ute på tomten med Maggie senaste veckan. Idag åkte de hem och det var sista gänget för den här sommaren. Det är tionde året jag hyr ut och det tar mer på krafterna för varje år. Framförallt vad gäller rumsgästerna eftersom de bor på övervåningen i mitt eget hus och jag måste stänga av delar av huset och ta en massa andra hänsyn. Har inte kunnat slappna av och skriva en enda rad. Ska nog bara hyra ut stugan nästa år och sen hitta en annan inkomstkälla än rumsuthyrningen. Hade pryl- och inredningsbod i ett annat hus på gården under ett par somrar för några år sedan och det blir nog nåt i den vägen nästa år igen.
Slut på gnället! Tack för i år alla turister, men nu ser jag fram emot att få tillbaka "min" ö, med den underbara tystnaden, lugnet, bysammanhållningen och den underbara naturen. Hösten är min favorittid på året!
Har bestämt mig för att börja plugga igen! Ska komplettera alla mina tidigare högskolepoäng i främst musik, teater och journalistik med två års studier i Pedagogik (Umeå U, helt på distans) för att få mer av en formell lärarkompetens (är ju sångpedagog) och få till en fil kand. Ska bli sååååå kul! Älskar att plugga! (om nån av mina gamla gymnasielärare läser det här så nyp er i armen så får ni se att ni inte drömmer!)Hatade skolan i tonåren, men nu skulle jag kunna plugga jämt! Just pedagogik har jag alltid varit väldigt intresserad av så jag ser fram emot att få en lista på kurslitteratur och riktigt grotta ner mig i ämnet. Ska skriva parallellt förstås.
Plugga på dagarna, skriva på kvällarna! Gosa med hunden och katterna, inklusive nytillskottet Signe 11 veckor (bilder kommer...hon är såååå söööööt!) och lite annat. Känner mig full av lust och energi! Kände att det var dags att börja blogga igen! Saknar alla mina bloggvänner! Vilken spännade höst vi alla ska ha, eller hur?
Tusen kramar, Lina

Midsommar - Lite kris och mycket mys

2009-06-19T04:47:00.000-07:00

Väldigt vad länge sen jag skrev något här. Har varit lite oinspirerad och ofokuserad på grund av alla föreberedelser inför sommarsäsongen. Hyr ut både stuga och rum så det är mycket att greja med innan första gänget kommer nästa vecka. Har dessutom haft en del familjedrama att tampas med. Har blivit tvungen att göra vissa gränsdragningar vad gäller, i första hand, mina föräldrar, så det har varit turbulent med högljudda protester från deras håll. De har varit alltför involverade i vissa delar av mitt liv och det är slut med det nu, för jag behöver svängrum.
Inga lätta steg att ta men nödvändiga. Har fått ta väldigt mycket ansvar för olika familjeangelägenheter under hela mitt liv och nu har jag, äntligen, fått nog och sagt ifrån. Skönt! Det firar jag med att fira midsommar med mig själv och mina djur.
God mat, mycket godis, färska jordgubbar och mys med film och skrivande.
Är bjuden på grillparty, men vet av erfarenhet att det dricks ordentligt på dessa grillpartyn och då jag i princip inte dricker alls själv så är det sådär lagom roligt med snapsandet och groggandet. Jag moraliserar inte, men har vissa dåliga erfarenheter i bagaget, så det där med sprit och midsommar är inte så festligt för mig. Det blir istället en rejäl påse med pinfärskt smågodis, några bra filmer och god mat i hemmets lugna vrå. Skriver nog några rader också. Romanen har tagit fart igen och skrivlusten är tillbaka. Har frigjort mycket kraft och energi genom att sätta ner foten vill jag lova. Nu ska jag se framåt och förverkliga mina drömmar en efter en. Många böcker vill bli skrivna, många låtar likaså. Fler projekt ligger i startgroparna (mer om det vid senare tillfälle) och jag är full av lust och tillförsikt inför framtiden. Hoppas alla får en riktigt trevlig midsommar! Verkar som om bloggandet ligger lite halvt på is under sommarveckorna för många. Lär nog göra det även för min del, även om jag räknar med att skriva nåt inlägg då och då, men jag ser redan fram emot många spännande bloggdiskussioner i höst.
Många kramar till er alla! /Lina

Maskrosor och magsjuka

2009-05-25T14:22:00.000-07:00

Låter som titeln på en buskisrevy, men är i själva verket vad de senaste dagarna delvis bjudit på för min del. Var på marknad i lördags som avslutades med nystekt strömming och potatismos...mums...dessvärre blev kvällen inte lika njutbar. Kan inte säga att det var strömmingens fel, men det lär dröja innan jag äter det igen om man säger så....urk! Finns det nåt värre än magsjuka/matförgiftning? Mådde så illa och kallsvettades floder. Det är ju så med magsjuka tycker jag, att först tror man att man ska dö, sen vill man nästan dö, innan man fått upp det som vill upp.
Vilade hela söndagen, men var betydligt piggare idag. Det är där maskrosorna kommer in. Har så otroligt mycket maskrosor i gräsmattan i år att det liknar ingenting. Har aldrig haft det förut på samma sätt. Har ryckt maskrosor hela dan för att kunna klippa gräset imorgon. Tänkte att det nog är bra att få bort dem först så att de inte sprider sig ännu mer med gräsklippet. Dessutom blev de en bra grund i den kompost jag byggde förra veckan av en gammal skrivbordshurts.
Har skrivit alldeles för lite sista veckan, men hoppas komma igång igen de kommande dagarna. Mellan skrivpassen ska jag börja förbereda inför sommarens turistinvasion. Hyr ut både en stuga och några rum till sommargäster, främst under juli och början på augusti, så det är mycket att förbereda. Städa, tvätta sängkläder, diska porslin, måla om trädgårdsmöbler, kolla att vatten och avlopp har överlevt vintern m.m. Blir en tur till IKEA också inom kort för att köpa lite nya överkast och annat till rummen. Har hyrt ut i 7 säsonger så en del behöver bytas ut då och då.
Ska dessutom köpa lite nytt till mitt kök som jag ska renovera under sommaren. Sen är det trädgården.... Man saknar aldrig sysselsättning när man har hus och trädgård, det är då ett som är säkert. Sommaren är den intensivaste tiden på året för oss som bor här. Det är då vi jobbar som mest, med att på olika sätt serva turisterna. Sen tar vi ledigt till hösten och återgår till den lugnare lantlunken igen. Är ändå fast besluten att skriva en massa i sommar ovanpå allt annat. Har en idé om att jag skulle vilja vara klar med romanen och redo för utskick i tid för bokmässan, för att riktigt kunna gå och mysa där och ha den där spännande känslan av förväntan i magen. Får se om jag lyckas. Det är i alla fall ambitionen. Nu är det dags för sista kvällsrundan med hunden, sen blir det sängen och några sidor ur Lisa Jewells senaste roman: "The truth about Melody Browne". Kram på er alla ute i cyberrymden!

Det bidde en tumme!

2009-05-04T15:05:00.000-07:00

Skulle ju ha åkt till Paris på onsdag tillsammans med min mamma och min syster. Fyra dagar i vårsolen med mysiga caféer, god mat, shopping och en och annan utställning. Men det bidde ingen resa. "Vad bidde det då då?" "Det bidde en tumme!" (minns ni den historien?). Dels är min pappa inte riktigt kry och dels har vi haft en vecka av familjedrama som helt enkelt lagt sordin på hela resglädjen. Är det nån som kan tänka sig att byta? Familj alltså? Jag brukar tänka ibland att om jag gick ut på ett slumpvist valt torg fullt med folk och valde ut fem för mig okända personer utan anknytning till varandra och sa åt dem att bilda en familj tillsammans, så skulle det inte kunna bli en mycket sämre kombination av människor än den vi har i vår familj. Mamma och jag har en hel del gemensamt, men annars är det dåligt med gemenskapen. Visst hörs jag och syrran av ibland, brorsan ringer aldrig och svarar sällan när jag eller min syster ringer honom. Lyckligtvis har jag jättefin kontakt med hans barn. Min pappa och jag har en så komplex relation att en blogg inte känns som rätt forum. Usch vilket dystert inlägg. Det har helt enkelt varit en dyster vecka på många sätt och nån energi till skrivandet har inte velat infinna sig. Men då jag skulle ha varit ledig och bortrest onsdag till måndag och planerat för det (har egen firma) så ska jag helt enkelt ägna de dagarna åt mitt skrivande istället.
Onsdag blir det några timmars ärenden i Borgholm, men efter det är det pennan och blocket som gäller, i hemmets lugna vrå. Tar en timeout från familjen och undviker allt vad drama heter såvida det inte gäller boken. Där blir det mycket dramatik kan jag lova! Spänning, mystik och lite kalla kårar. Ska göra mig av med det här molnet som hängt över mitt huvud hela veckan och släppa in solen och njuta av att jag har det så himla bra här i min borg. Ska skriva nåt roligare nästa gång. Men så här är ju livet. Upp och ner. Oftast upp tycker jag och det får man ju vara tacksam för.
Nu ska jag titta runt lite hos er andra bloggare, sen ska jag läsa ut boken jag håller på med, "Karamellskorna" av Joanne Harris. Mycket bra! Fortsättnig på "Chocolat". Natti natti!

Ny boksajt!

2009-04-25T10:12:00.002-07:00

Vill tipsa om en ny, spännande sajt för alla oss bokälskare:
boktipset.se
En av grundarna är Sigge Eklund och han beskriver den som en slags Facebook för bokälskare. Låter lovande tycker jag. Det var jätteenkelt att bli medlem (gratis) och att lägga upp en egen "bokhylla" där man lägger in böcker man läst samt betygsätter dem. Man kan även skriva egna recensioner. Därigenom kan medlemmar få boktips av varandra. Sajten tipsar en också om böcker och andra läsare/medlemmar baserat på vad man lagt in i sin egen bokhylla och vad man tyckt om olika böcker.
Allt som görs av bokälskare för andra bokälskare bör premieras tycker jag. Hurra för böckernas underbara värld!

Såg ni Debatt?

2009-04-24T04:09:00.000-07:00

Sol och värme! Så skönt! Ska sitta ute och skriva idag har jag tänkt.
Såg just reprisen av Debatt (SVT) från igår. Vilken osedvanligt slemmig karl Olof Skipper är! Uäck! Och vilka åsikter! Aaaaarrrgghh!!!! Debatten handlade om övervikt och fetma. Har själv ca 20 kilo som jag skulle vilja bli av med, men jag går hellre upp 20 till än jag går till den snubben för att få råd. Vilket förakt han har för feta människor! Han menade att tjocka människor är "slöare i tanken" (läs: dummare) än andra och att de inte borde få synas i TV (t.ex. Idol) för att det kan påverka barn negativt och skapa ohälsosamma ideal om feta människor får synas på TV!!!! WHAAAAATTT!!!!????
Till och med hans fru, Anna Skipper, som inte är så nådig själv mot tjockisar, satt och vred på sig när han gick igång. Det sas så mycket dumt att hälften vore nog.
Ska skaka av mig det nu och gå ut i det vackra vårvädret! Hoppas alla får en härlig dag och att pennorna (laptop-arna) glöder därute! Kram på er, tjocka som smala. Vi är alla lika vackra och fullkomliga!

Äntligen tid att skriva!

2009-04-16T15:31:00.000-07:00

Pust! Vilken vecka! Har haft mina föräldrar här, samt två av mina brorsbarn (tvillingar på 6 år). Mina föräldrar har sitt sommarställe i närheten av mig så jag har lyckligtvis inte haft dem boende här. Kanske låter taskigt, men det skulle göra mig tokig! Släkten är värst så lagom är bäst! :) Däremot har vi setts alla dar utom en, gjort utflykter, ätit påskmat, firat mammas födelsedag och lite annat. I tisdags hade jag brorsbarnen hos mig hela dagen så att mamma fick lite lugn och ro. Vi gjorde halsband och andra smycken av pärlor, gick på hundpromenad och plockade blåsippor (de är inte fridlysta här på Öland om nån skulle undra), ritade, virkade, åt pannkakor med sylt och grädde och hade det allmänt mysigt. Ser dem alldeles för sällan eftersom de bor i Stockholm så då finns det mycket att ta igen.
När min pappa hämtade dem vid 17-tiden var jag helt slut! *skratt* När jag var dagmamma åt fem barn under ett par år för några år sedan var jag ju van vid all aktivitet och allt pladder och alla tusen frågor som barn ju ställer, men nu!.....gick en snabb kisspromenad med hunden sen somnade jag på soffan ;-)
Igår åkte de hem till Stockholm igen hela gänget och jag hängde med en bit. De släppte mig i Kalmar där jag shoppade loss under ett par timmar innan jag tog bussen hem till lugnet igen. Hade inte varit där på länge så det var skoj. Var dessutom och beställde nytt pass. Åker till Paris om tre veckor tillsammans med mamma och min syster. Vi bodde där under några år när vi var små och nu ska vi dit och uppleva gamla minnen, äta gott, shoppa, gå på antikmarknader och sitta på caféer och smaska goda bakverk. En 5-dagarstripp som ska bli så kul även om jag fasar för att åka ifrån hunden (har aldrig varit ifrån henne förut) och katterna. De kommer ha det jättebra hos hund- och kattvakterna, men jag fasar ändå för det.
Hursomhelst, det är ett par veckor dit. Fram tills dess ska jag skriva så mycket jag kan. Har inte skrivit något alls senaste veckan och nu kliar det i fingrarna. Har varit så upptagen med annat och jag mår inte riktigt bra då. Mår bäst när jag är inne i skrivandet och har tid och ro att tänka på och jobba med boken.
Ska läsa ikapp alla favvisbloggar och även skriva lite mer här framöver.
Nu ska jag dock i säng. Är inte riktigt van vid allt sällskap jag haft sista veckan. Är sååååå trött!!!

Amerikansk censur och moralpanik!

2009-04-08T04:38:00.000-07:00

Tittade på Kobra igår. Hade läst om hur Sara Kadefors och Linda Olsson ombetts göra drastiska ändringar i sina böcker "Sandor slash Ida" respektive "Sonat till Miriam" inför utgivning i USA och ville veta om det verkligen var sant! Och det var det! Och jag tycker det är förfärligt att ett land som anses vara modernt och demokratiskt (USA) ägnar sig åt bokcensur på 2000-talet! Sara Kadefors bok handlar (bland annat)om en ung tjej i tonåren som debuterat sexuellt väldigt tidigt, haft gruppsex och sett på porrfilm och nu upplever sig som snudd på avtrubbad och ointresserad av sex. Detta orsakade tydligen moralpanik på det amerikanska förlaget som omedelbart krävde omskrivningar i handlingen och helt enkelt strök vad de ansåg vara "stötande" när översättningen gjordes. Vad är det om inte censur? Handlingen har dessutom förlagts i USA. Enligt förläggaren skulle den amerikanska publiken inte kunna identifiera sig annars. Sara Kadefors gick med på förändringarna, men ansåg att den amerikanska versionen i princip var en helt annan bok. Det framgick tydligt i intervjun (Kobra) att hon mådde dåligt av detta. Ärligt talat gör jag också det. Vad är det med amerikaner ibland egentligen? Eller med vissa amerikaner i alla fall. Det handlar ju om en karaktär i en bok. Och varför envisas vuxna amerikaner så ofta med att förneka att deras ungdomar har sex? Denna eviga dubbelmoral! I ett land som har fler tonårsgraviditeter är något annat land dessutom. Varför finns det så många tabun kring det fortfarande? Fattar de inte att det är just nedtystandet som skapar problemen? Vad gäller Linda Olssons bok "Sonat till Miriam" (som jag inte har läst ännu) så handlar den vad jag förstår bland annat om en kvinna som väljer att överge sitt nyfödda barn. Hennes amerikanska förläggare hävdade att amerikanska kvinnor inte skulle kunna identifiera sig med en sådan kvinna! Att det skulle vara så upprörande för dem att de inte ens skulle kunna läsa om någon som gör ett sådant val. Är inte det att underskatta läsarna? Ska man inte kunna läsa om någon som gör val som man själv inte skulle göra? Vill läsare i USA bara läsa om karaktärer som är precis som dem? Självklart inte. Förläggaren ville dessutom att huvudkaraktären (kvinnan) skulle göras mer sympatisk. Linda gick INTE med på förändringarna och fick till slut igenom en utgivning ändå. Vad tycker ni andra om det här? Är det ok att kräva förändringar av en bok som redan är klar och utgiven, i flera olika länder dessutom, för att anpassa den efter ett visst lands kultur och normer?

Pennan mot papperet

2009-04-06T14:13:00.000-07:00

Vad glest det har blivit mellan mina blogginlägg senaste tiden. Tror det är våren som ställer till det. Det är så härligt ute att jag har svårt att vara inne någon längre stund. Har upptäckt att det går väldigt bra att skriva på boken ute.
Sitter i lä, mot husväggen och skriver så det glöder. Skriver fortfarande för hand. Kan inte riktigt med att gå över till laptopen. Det är något med pennan mot papperet som är så härligt och ursprungligt att jag nog kommer skriva hela första versionen för hand och sen gå över till datorn när jag skriver andra och tredje versionen, eller hur många det nu blir innan den känns färdig. Någon författare sa att man inte kan säga att man skrivit en bok innan man har skrivit om den minst 3 gånger. Kanske är det så. Jag tror på det. Känns på nåt sätt skönt att tänka så för det betyder att det inte behöver bli perfekt på en gång. Det hindrar den där alltför destruktiva självcensuren där man till slut inte tycker att en enda mening duger. Jag gillar dock att jag tvingas tänka igenom varje mening innan jag skriver ner den eftersom jag inte kan trycka på en knapp och radera. Kan inte ens sudda eftersom jag bara kan skriva med tunna, svarta tuschpennor. Har alltid haft en kärlek till sådana. Blyerts har aldrig varit min grej. När jag blir ivrig och skriver fort bryter jag bara udden hela tiden. Inget stoppar flödet som att behöva vässa! Nej, en tjock fin skrivbok vill jag ha och så en bra, tunn tuschpenna. Samlar på skrivböcker, mest i A4-storlek. Har gjort det så länge jag kan minnas eftersom jag alltid skrivit mina låttexter i sådana.
Andra använder jag till receptsamlingar, scrapbooking, idéskisser och pysseltips.
Kan tillbringa timmar i pappershandlar. Får inte nog, vare sig av papper eller pennor. För att inte tala om penslar, färger och block. Men det är en annan historia.

En ny kvinnofälla?

2009-03-30T10:53:00.000-07:00

Ett av mina stora intressen är inredning och formgivning. Följaktligen brukar jag surfa runt och läsa lite olika bloggar i ämnet, både utländska och svenska och jag undrar bara: Hur orkar de hålla dessa ambitiösa bloggar vid liv?
Vissa håller det förstås på ett mer lättsamt plan och visar lite bilder då och då eller skriver om nåt speciellt bygg- eller inredningsprojekt de har på gång.
Men sen finns det alla dessa andra, mest kvinnor förstås, som har de mest fantastiska och detaljrika bloggar med dagliga uppdateringar. Mängder av bilder på perfekta, välstädade hem med färska snittblommor i vackra vaser i varenda rum och nybakade kakor på köksbänken och långkok på spisen och pysslande barn i Madicken-klänningar (flickorna) och välstrukna skjortor (pojkarna) och prunkande trädgårdar och hemkokt sylt och hemgjord saft. I köken skapas vackra stilleben av nyskördade grönsaker och nybakade äppelpajer med vaniljsås. Alla verkar så friska, lyckliga och fyllda av energi och jag bara undrar, är detta på riktigt? Lever folk såhär? Som i en inredningstidning? Är det bara jag som har tidningshögar på vardagsrumsgolvet och dammråttor stora som vädurskaniner under sängen? Som har kattsand på badrumsgolvet och tvätthögar i hallen? Jag har ju inte ens barn och hinner ändå inte med. Dessutom verkar de flesta av dessa kvinnor ha heltidsjobb. Var får de energin ifrån? Ett slags 50-talsideal har smugit sig in i ett redan överambitiöst 2000-tal och jag bara väntar på en backlash. Den måste ju komma. Vad är det som gör att vi kvinnor så lätt tar på oss så himla mycket och fastnar i duktighetsfällan? Sen har vi ändå mage att klaga på oss själva för att vi inte hinner och gör mer, trots att vi i själva verket gör alldeles för mycket. Jag var på väg att starta en sån där inredningsblogg för en tid sen, men som tur var kom jag på bättre tankar. Jag har redan bränt ut mig en gång och varit sjukskriven och blivit beroende av Losec. Jag har tusen drömmar om hur mitt hem ska bli sådär stillsamt och vackert, men i ärlighetens namn så ids jag inte ens bädda sängen de flesta dar. Brukar panikstäda när jag ska få besök.
Förstå mig rätt, jag beundrar dessa bloggerskor och, inte minst, deras vackra hem, men jag kan inte låta bli att undra när de ska gå sönder av pur utmattning.

Underbara Marian Keyes - Liten video

2009-03-24T14:37:00.000-07:00

Tycker Marian Keyes är så härlig, både som författare och (vad det verkar) person. Det här är en liten video från YouTube som hon postade på St Patrick´s Day (20:e mars). Hon pratar bland annat om sin senaste roman "This Charming Man". Har ni inte läst den så gör det. Den är jättebra!

Dubbla boenden

2009-03-18T15:31:00.000-07:00

Har varit dålig på att blogga senaste dagarna. Försökte dra ner på min skärmtid (TV och dator) i förhoppningen om att hinna/kunna skriva mer, men det blev nästan tvärtom. Behöver verkligen den inspiration jag hittar online och att titta in hos mina olika skrivarvänner här för att hålla energin uppe. Ni betyder mycket ska ni veta, bloggvänner! Tack för att ni finns!

Har skrivit flera sidor på romanen sista två dagarna och räknar med att ägna resten av veckan nästan helt åt den och ett par andra skrivprojekt. Är ju egen företagare (sångpedagog) och jobbar hemma. Det är en stor fördel att kunna planera sin egen tid, men också ett ansvar. Nu när skrivandet flyter är det lätt att glömma att det finns annat som måste göras också. Vill ju inte göra något annat!

Ritar och skriver miljöbekrivningar åt mig själv för att komma ihåg hur min fiktiva värld ser ut. Det är ju viktigt att inte gå vilse utan att hålla ihop den inre bilden man har medan man skriver. Det måste ju vara logiskt och konsekvent. Tycker verkligen om det lilla samhället som växer fram. Det är ett privilegium med dessa dubbla boenden eller hur? Det verkliga och det fiktiva boendet. Att kunna bo på två ställen samtidigt utan att behöva packa ner och packa upp en massa saker eller flänga fram och tillbaka. Att inte ens behöva komma ihåg att ta med tandborsten. Att bara kunna sätta sig på stolen eller i soffan med blocket eller laptopen i knät och så är man plötsligt någon helt annanstans. Perfekt för nån som mig som inte ens har körkort.

Flow eller hybris?

2009-03-06T15:00:00.000-08:00

Vad härligt det är när det flyter, när man har flow. Kanske borde jag inte skriva så? Tänk om jag jinxar det nu så att jag får skrivkramp istället? Får ta chansen. Har skrivit 4-5 sidor på romanen sista dagarna. Dessutom ett flertal noveller, två nya låtar (inte helt klara) samt lite annat. Har flera nya romanidéer som jag inte kan låta bli att fundera på. Skriver ner allt i en bok för att jobba vidare på framöver. Har dessutom plockat upp en gammal idé till ett manus (TV-serie), men känner inte att jag kan gå in i det för mycket eftersom det är ett helt annat tänk och ett annat skrivande än romanformen. Vet ju inte ens om jag kan. Tycker det verkar så stort och lite läskigt att ta sig an, men jag läste en massa böcker om att skriva manus för många år sedan när jag pluggade Teatervetenskap på Sthlms Universitet och blev väldigt inspirerad då. Man kunde ju tycka att teaterdramatik hade legat närmare till hands, men jag hittade flera bra böcker om film och TV på Hedengrens Bokhandel (Sturegallerian) under de åren och de plöjde jag och blev inspirerad.

Kanske har jag bara fått en släng av storhetsvansinne? Fullständig hybris? Vad det än är som gör att det bubblar så i mig av idéer så försöker jag fånga upp och formulera dem på papper för att kunna ta fram och utveckla en regnig dag när det inte flödar fullt så mycket.

Tips till en blivande författare

2009-03-01T03:14:00.000-08:00

Hittade in på Aino Trosells sajt igår och hittade en hel del nyttiga tips. Ur en Fråga Författaren-sejour hon gjorde i Författarcentrums regi har jag lyft följande råd:

Tips till en blivande författare:

A. lev ett liv, ha inte för bråttom med att bli heltidsförfattare,

B. Tangentbordsträning så att din skrivhastighet ökar så att avståndet mellan hjärnan och papperet blir så kort som möjligt.

C. Regelbundna vanor, dvs hellre korta skrivpass men ofta förekommande än längre och mer sporadiska,

D. Andra har innebandy, aeorobics, ridning eller krogen. Du har ditt skrivande. Håll på det och be inte om ursäkt.

E. Lustläs ofta! Var rädd om din lust.

F. Ost måste mogna. Likadant med texter. Din författarverkstad bör innehålla minst en ost-låda där texterna får ligga och eftermogna 1 vecka - 1 månad. När du tror texten är klar lägger du den i lådan. Skicka inte iväg den någonstans förrän mognadstiden gått ut. Då är det dags att ta fram texten igen och upptäcka alla pinsamma fel. Vilken tur att du inte skickade iväg den till den där tidskriften för en månad sedan! Skynda långsamt med andra ord.

G. Sky beskäftiga råd - bli din egen lyckas smed och gå din egen väg. Upptrampade stigar vet man ju redan vart de leder.

Utmanad av Victoria - Min vecka

2009-02-25T09:30:00.000-08:00

Utmaning från Victoria antagen:

I veckan:

…ser jag: "House", "Det Okända" och "Melodifestivalen"
…lyssnar jag: på fågelkvittret i syrénbersån och längtar efter vår
…läser jag: in mig på ungdomslitteratur av Johanna Thydell, Katarina Von Bredow m.fl.
…surfar jag: på bokbloggar, garnbutiker och Etsy.com
…äter jag: semlor och choklad (och en del mat också förstås!)
…dricker jag: kaffe, vatten och jordgubbssaft
…jobbar jag: med romanen, några noveller samt en ny sajt för mitt sångcoachande (min firma)
…bävar jag: inte för nå´t
…måste jag: komma nå´nvart med tvättberget samt avmaska djuren
…njuter jag: av hundpromenader, en hög med böcker (från biblioteket+bokrean), skrivandet
…skrattar jag: åt min bamse till hund när hon frustar omkring i snön och "House"
…tänker jag: på hur härligt det är att ha tillgång till sin fantasi och kreativitet och hur gott det är med semlor och choklad

Förlovningsyra

2009-02-24T15:19:00.000-08:00

Så har det då äntligen hänt. Förlovningen är eklaterad. Verkade ju ett tag som att det var lika otroligt att Victoria och Daniel skulle gifta sig som att jag skulle göra det. Huruvida det nånsin kommer bli en ärbar kvinna av mig (vill jag ens vara ärbar?) det vete gudarna, men nu ska det i alla fall bli det av vår Kronprinsessa. Blev betydligt mer berörd av dagens eklatering + presskonferens än jag någonsin hade kunnat tro att jag skulle bli. Grät en skvätt till och med. Hade TV:n på hela dagen och kan nog citera varenda ord utantill vid det här laget. Det var så kul att höra honom prata för första gången. Absurt på nåt vis med tanke på att de varit ihop i 7 år! Å vad bra han gjorde det. Charmigt med Ockelbo-dialekten. Han verkar onekligen vara en väldigt bra kille. Inte kan han vara rädd för starka kvinnor heller. Han är trygg i sig själv helt enkelt. Det ger många manspoäng det! Dessutom är han ju snygg. Vilket par! Blev plötsligt superrojalist! Har bott i närheten av Stureplan och är såååå glad att det inte blev nån av de där bortskämda små bratsen med backslick som stryker omkring där, som vann hennes hjärta. De är olidliga för att uttrycka sig milt. Nog för att jag alltid trott att hon hade bättre smak än så. Det här blir så bra så, som Pippi brukar säga. Kul med bröllop. Ska bli intressant att se hur många andra par som väljer att slå till i samma veva. Bröllopsbranschen gnuggar nog händer en sån här dag.

Minns att min mormor (hon lever tyvärr inte längre) och hennes väninna klädde upp sig och till och med satte på sig söndagshatten när de skulle se Kungen och Silvia gifta sig på TV. Undrar om inte jag ska göra detsamma nästa vår. Fast jag passar inte bra i hatt. Kan kanske ha en tiara?

Location! Location! Location!

2009-02-20T14:36:00.000-08:00

Jag letar hus! Nej, inte till mig själv. Har redan hittat mitt drömhus. Nej, jag letar hus till mina romanfigurer. Ritar bilder av de hus jag föreställer mig. Skissar och skriver. Tänker ut planlösningar. Om jag ska kunna hålla reda på karaktärerna, vad de gör, var de är, så måste jag ju ha en given miljö för dem att röra sig i. Sen är det den omgivande miljön. Hur ser huvudkaraktärernas tomt ut? Hur ser det ut runt omkring, i närmiljön? Vilka bor där? Är det viktigt? Hur ser det ut i den lilla stan? Hur ligger butiker och annat i förhållande till varandra? Hur tar man sig dit? Hur långt är det? Även om jag inte tänker skriva in några långa miljöbeskrivningar i själva romanen så måste jag ju veta själv hur allt ser ut. Utgår inte från en faktisk miljö utan hittar på själv, även om jag tar bitar från platser jag känner till. Tittar också i inredningstidningar och böcker. Husen måste ju inredas. Vilken stil ska de ha? Hur hemmet ser ut säger ju en hel del om den/de som bor där. Det kan ju fungera som en metod att beskriva karaktärerna, eller i alla fall hjälpa till att förstärka bilden av vilka de är. Har dock inga Tolkien-ambitioner. Tänker inte hitta på ett eget land, med ett eget språk och egna folkslag ;) Hur höll han ordning på allt? Har aldrig orkat ta mig igenom hans böcker får jag erkänna, men jag är imponerad över hans kreativitet. Åter till handlingen...ska fortsätta leta hus. Kanske kan husknarka lite på Hemnet och få uppslag?

Sommarlängtan

2009-02-17T03:03:00.000-08:00

Allvarligt talat! Varför all denna snö? Vad hände med växthuseffekten? Skulle använt ännu mer hårspray på 80-talet tydligen för nu är det för kallt! Skämt åsido...är en stor miljövän...men just idag är det så kallt i huset att jag går med tredubbla lager kläder. Det blåser ute och då märks det att fönstren behöver tätas om. Skulle ha gjort det i höstas, men då var det ju så varmt så vem tänkte på det? För att värma mig lite inifrån så att säga så har jag tittat på bilder jag tog av huset och tomten i somras. Åh vad jag längtar tills det blir så igen.

Och så en bild på vår härliga strand! Här ska jag ligga och klura på nya bokidéer i sommar.

Såja, nu blev i alla fall jag lite varmare inombords. Det finns hopp. Det kommer en sommar!

Utmaning antagen!

2009-02-11T15:28:00.000-08:00

Har fått en utmaning av Victoria på Ett skrivande lantliv

Utmaningen är att publicera den sjätte bilden ur den sjätte mappen i Mina bilder. Så här kommer den:

Det föreställer en Airedalterrier och en Birmakatt som jag har tovat av ull. Gör det då och då på beställning åt folk som vill ha en liten modell av sitt husdjur. Just de här är i skala 1:12 (dockskåpsskala) men jag gör även större. Tur att det inte var en bild av nån gammal pojkvän som låg i den mappen *skratt*. Har sådana också nämligen. Gud vet varför man sparar på dem? Den här var ju helt ok att visa.

Boktips! - How NOT to write a novel

2009-02-09T12:27:00.000-08:00

Här ett litet boktips!: "How NOT to write a novel"

Har inte läst den men älskar reklamfilmen för den:

Gillar även det här omslaget:

Ska man låta skjuta någon i sin bok så ska det helst inte vara en kattunge. Ger inga pluspoäng hos vare sig förlag eller läsare antar jag ;-)

Vår och sår

2009-02-09T05:12:00.000-08:00

Idag känner man att någon gång framöver blir det nog vår trots allt. Jag vet ju att det dröjer, även såhär långt söderut. Tror alltid att den ska komma i mars, men så kommer den i maj istället. Alltid samma sak. "Same procedure every year, James!" Men ändå.....Såg den första snödroppen på tomten igår, alldeles intill syrenbersån. Lite längre bort bland syrenerna var det fullt med småfåglar. Jättemånga och jättesmå. Gråhuvade med en svart och en gulbrun rand över ryggen. Har konsulterat mina fågelböcker men ännu så länge gått bet. De sjunger väldigt vackert också. Idag var de inte där, men jag hängde ändå ut en påse fågelnötter om de kommer tillbaka. Hoppas jag inte har gillrat en oavsiktlig fälla så att de blir lätta villebråd för katterna bara. En balansgång det där. Man vill ju pyssla om fåglarna och hjälpa dem med mat och så är det ju så trevligt att ha dem utanför köksfönstret. Men så är det ju det där med katterna. Får se till att hålla dem inne när det är som mest fåglar i närheten. För övrigt är det avmaskningsdags (säg det några gånger i snabb följd den som kan!) för kissarna nu så jag är inte jättepopulär för närvarande, för att uttrycka det milt. Min äldsta katt, Oliver (19 år i år!), har fått ett sår i huvudet. Upptäckte det igår. Det är inte så stort, men ser rätt djupt ut även om det inte blöder längre. Faktum är att det ser ut som om han kan ha blivit biten av en fågel, typ havsörnen som cirklar över skogen då och då? Attackerar de katter? Det ser inte ut som han fått ett bett från en annan katt. Läbbigt. Han verkar må bra dock och såret ska nog läka utan problem. Har långt till närmaste veterinär men har en jag konsulterar per telefon. Rengör såret noga och ofta och avvakta är rådet.

Så så är läget. Lite vår, lite sjukstuga. Bakar havrekakor och försöker få ordning på några detaljer i boken för att kunna komma vidare. Dags för en kopp te. Är på något vis både rastlös och slö idag. Lite ostrukturerad. Pratar runt och en massa strunt känner jag, så nu ska jag vara tyst ;-)

Veckans läsning - research i andevärlden

2009-02-08T14:33:00.000-08:00

Snart ny vecka. Målet är att skriva klart det första kapitlet på ungdomsboken. Gör en hel del research parallellt. Boken har starka övernaturliga inslag så det blir mycket litteratur av det slaget nu. Väldigt spännande och intressant. Läser just nu en av auktoriteterna på området: mediet Sylvia Browne. Hade två av hennes böcker sen tidigare, men hade inte läst dem än. Är halvvägs genom "To the other side and back". Sen följer "Life on the other side". Har även två böcker av James Van Praagh ("Mannen som talar med andar" på TV4+) att läsa. Gjorde en bokbeställning hos AdLibris igår på ännu en bok av Sylvia Browne som heter "Besök från andra sidan", en bok av Allison Dubois (vars upplevelser TV-serien "Medium" bygger på) som heter "Kyss dem inte farväl", samt boken "Levande bilder från andevärlden" av Lena Ranehag (från "Det Okända"). Lär väl knappt veta vilken värld jag själv lever i efter att ha läst allt detta ;-) Tycker det är otroligt fascinerande. För mig är det helt klart att det finns liv både före och efter detta. Har nog alltid trott på det mer eller mindre även om jag länge var för rädd för att läsa om det och lära mig mer. Nu vågar jag. Ju mer jag läser ju tryggare blir jag i förvissningen om att det inte finns något att vara rädd för. Har inte tänkt att min roman ska bli nån skräckis utan mer en kärlekshistoria med mycket spänning. Vet så väl vilken karaktär jag vill att berättelsen ska ha. Hoppas bara jag ska kunna få till det så.

Köpte även två romaner när jag ändå var igång: "Twilight" av Stephenie Meyer (första delen i hennes vampyr-serie) och "Innan jag dör" av Jenny Downham som ju också var en av förra årets succé-böcker. Känner att jag vill läsa in mig bättre på ungdomsbokssidan. Ska till biblioteket på onsdag och plocka ihop en hög för framtida nöjesläsning. Har även börjat läsa om en gammal favorit: "Skuggan över stenbänken" av Maria Gripe. Får flashbacks till barndomen då jag tillbringade timmar på biblioteket i Näsbypark med att läsa och låna. Minns ännu doften som fanns där. Biblioteket i Borgholm luktar likadant (de flesta bibliotek luktar nog sådär gott) och där kan jag också gå i timmar. Skulle kunna bo i ett bibliotek tror jag.

En bok knackar på

2009-02-03T09:50:00.000-08:00

Något märkligt har hänt. En ny bok har kommit och knackat på. En ungdomsbok. Hade fullt upp med den bok jag redan skriver, men så kom den här och bara trängde sig in. Jag har jobbat hårt på att hitta fokus och verkligen gå in i det projekt jag höll på med, men den här nya historien satte liksom foten i dörren och krävde att få bli insläppt. Nu har den tagit över. Den pratar med mig hela tiden. Om jag för ett ögonblick ger mig i kast med den "gamla" boken (som så sent som i går fortfarande var den "nya" boken...hm.) så avbryter den och ställer sig i vägen. Den pratar med mig i TV-soffan, vid middagsbordet och när jag ska sova. Gav efter och sa att: "Ok, jag ska lyssna. Berätta nu så skriver jag"... och ut kom flera sidor. Alla huvudkaraktärer är klara med namn och allt. Grundhandlingen är redan klar i stora drag. Det bara flöt på och det ena gav det andra. Det var nästan som att ta diktamen. Det stora jobbet med att faktiskt skriva själva boken är ju kvar förstås ;-). Men det var som att själva idén bara lade sig på plats och allt stämmer på något vis. Nu har jag dåligt samvete för karaktärerna i den andra boken som sitter där och säkert känner sig lite övergivna. Deras romanliv skulle ju just till att börja och nu sitter de i väntrummet och undrar vad som hände. Kan man skriva två böcker parallellt? De är väldigt olika så det skulle inte kännas så svårt att hålla isär dem, men sen är det ju det här med fokus. Kanske kan jag skriva de första utkasten parallellt och sen jobba på en bok i taget efter det? Jag kan helt enkelt inte låta bli den här nya historien. Den är både spännande och läskig och romantisk. Starka övernaturliga inslag. Tycker sånt är väldigt intressant och har haft tankar på att skriva om det någon gång. Inte trodde jag att det skulle bli nu. Men det går ju inte att stoppa sin kreativitet och lust. Man måste ju omfamna den och passa på när man har "flow". Det känns som att den nya boken skulle kunna bli den första i en serie till och med. Vad annat kan jag göra än hänga på och se vart det bär? Fortsättning följer.....

När vägen är målet

2009-01-28T14:06:00.000-08:00

Jag har en tendens att påbörja många fler projekt än jag avslutar. Inget ovanligt med det antar jag. Alla människor med ett behov av att skapa och vara kreativa fungerar nog så. När idéerna bubblar fram kliar det i fingrarna att bara ge sig hän och gå upp i den där härliga känslan av lust och inspiration. Det är därför jag har hela ateljén full med allt det där hobby-materialet jag berättade om i Lego-inlägget. Jag hittar ett roligt stickmönster och bara måste prova. Sen hittar jag kanske ett virkmönster till nån rolig mössa eller nåt och då bara måste jag testa det också. Sen får jag lust och måla och fram kommer papper och färger. Sen hittar jag nåt snyggt inredningstips i nån tidning och då....ja ni börjar se mönstret va? En del saker blir klara och intresset för just den hobbyn utvecklas. Annat blir till hyllvärmare eller hamnar i nån låda och glöms bort.

Sen finns det då de projekt som jag aldrig överger och som jag aldrig tröttnar på och de är nästan alla knutna till skrivande på ett eller annat sätt. En text till en låt jag tror på kan få ligga till sig i år ibland, men den blir alltid skriven förr eller senare. Likadant med andra texter eller bokidéer och liknande. Har jag väl fått den där känslan i magen att det här, det kan bli nåt. Det här är en idé värd att utvecklas. Då glöms den inte bort. Då överges den inte. Den kan behöva vila, eller jag kan behöva vila för att få distans nog att kunna skriva klart den. Den kan behöva mogna, ibland i flera år. Jag har kommit på varför. När det gäller skrivandet är det vägen som är målet!

Hela skrivprocessen är så lustfylld. Visst har man skrivkramp vissa dagar. Andra dagar är man bara inte på humör. Men på det stora hela är det en glädje. När det gäller alla mina andra intressen är de flesta sådana att de kommer och går. Där är jag "periodare". Ofta är det också så att det är resultatet, målet, som är det viktiga. Att ha de där goda bullarna att ta fram när man får fikagäster. Att äntligen få klart i köket (håller på och renoverar mitt kök nu) så att man kan sitta där vid köksbordet sen med sin tekopp och njuta av hur fint det blev, eller man kan bjuda in vänner på middag och slippa skämmas över den trista plastmattan som man velat slänga ut i åratal, eller de spruckna kakelplattorna eller kalkavlagringarna på diskbänken. Det är mer av en ego-grej och inte alltid bara för en själv och ens egna ögon. Men när det gäller mitt skrivande så är det aldrig fråga om att imponera på nån annan eller att andra ska tycka att jag är duktig. Det kommer från nån annan del av mig som inte behöver den där yttre bekräftelsen på samma sätt. Även om ingen utom jag någonsin kommer läsa den här romanen som jag skriver på så kommer jag ändå skriva den. Det är själva processen som är det viktiga. Likadant med mina låtar. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag älskar varje sekund av det. Det är vägen som är målet.

Drömmar om Lego

2009-01-26T15:24:00.000-08:00

Har drabbats av en lika intensiv som oförklarlig längtan efter Lego! Läste någonstans, minns inte var, om nån, minns inte vem, som byggt nåt stort och häftigt, minns inte vad, av just Lego. Trots att mitt närminne tydligen är helt blockerat vad gäller den där artikeln, så längtar jag efter en stor hink med Lego som om det vore den stora kärleken det handlade om. Kan det vara Lego som är den stora kärleken? Jag som trodde det var choklad? ;-) Allvarligt talat, det här är inte rationellt. Vet inte ens vad jag skulle bygga, bara att jag MÅSTE BYGGA! Trots att jag har en hel ateljé full med pysselmaterial som lera (lufttorkande och att torka i vanlig ugn) akvarellfärger, oljefärger, tuschpennor, färgpennor, penslar, papper (av alla slag), pärlor, paljetter, tyger, garner, scrapbook-grejer och tusen andra saker, så är det LEGO jag vill ha och jag har inte en enda bit. Aaarrgghh!! Och Lego som är så dyrt! Brukar köpa det till mina brorsbarn och det kostar ju skjortan bara för en liten ask. Kan man köpa begagnat Lego? Men man vill ju inte ha några fula och slitna bitar utan sådana där rena och fina i klara färger. Finns ju dessutom pastellfärgat Lego har jag sett.

Jag anar dock att det finns något annat, underliggande behov, som jag tror jag kan fylla med en hink Lego. (Och NEJ, jag menar inte DET) Därför tänker jag inte falla för frestelsen och lägga en stororder på Toys´r´Us eller BR. Jag tror nämligen att det är dags att dra igång med boken på allvar. Det är en roman som ska byggas nämligen. Går omkring som en äggsjuk höna och vet att det är dags. Dags att sätta sig ner, med disciplin och fokus, med en kopp te kanske och bara köra. Kommer inte längre med skissandet nu, måste sätta igång och se vart det bär. Om det bär.

Men sen, framöver, när det har blivit en bok, ett manus, när jag fått till något som håller ihop, sen putsat och finslipat på det så mycket att det är dags att börja fundera på att skicka iväg det någonstans. Då ska jag köpa mig kilovis med Lego för att fira och sen ska jag bara bygga......

Mötet i skogen

2009-01-25T13:21:00.000-08:00

Var på en intressant skogspromenad med hunden idag. Gick där och funderade på storyn i boken jag skriver då plötsligt en ny karaktär dök upp. Inte i skogen utan i min skalle ;-) Hon fick flera saker på plats och kommer kunna bidra starkt till dramatiken. Vet inte riktigt vad jag tycker om henne ännu. Hon verkar inte vara någon särskilt trevlig typ. Hon verkar falsk. En svikare helt enkelt. Sådana är det värsta jag vet och först tog det emot att bjuda in henne i min historia. Är det fler av er som skriver som känner så? Man vill liksom inte ge den där otrevliga typen nåt utrymme, eller en chans att smida sina ränker. Jag kände hur jag ville skydda min huvudkaraktär. Men det kan jag ju inte. Hon måste ju råka ut för lite. Det är ju så livet är. Man man ju inte bara skriva hur bra allt är och hur lyckliga alla är hela tiden. Det blir ju olidligt tråkigt för det första och orealistiskt för det andra. Det är ju inte mellanmjölksperioderna man vill skildra. Topparna och dalarna är ju intressantare och också det som formar en människa, eller hur? Mörkret är ju en förutsättning för ljuset. Jag lovar kära M (min huvudperson) att även om det kommer bli jobbigt för dig en tid, så blir det bättre sen. Det kommer verka mörkt och till och med rätt hopplöst, men håll ut. Det blir ljusare. Det är inte så illa som du först kommer tro.

Såja, nu känns det lite bättre. Puh!

Nykär i Niklas Wahlgren!

2009-01-23T15:28:00.000-08:00

Jag menar, herre gud vad den killen är snygg. Fortfarande! Blir 80-talsnostalgisk av att se honom i Let´s Dance och minns pirret i magen när man såg filmen G - Som I Gemenskap både en, två, tre och arton gånger. Ville simma i den där polen med honom. Och dansa tryckare. Och springa omkring i de där vita kläderna tillsammans med honom, med stomatol-leende och fjärilar i magen. Drömde att det var jag som fick ligga i den där sängen och kyssas istället för den där Ulrika-vad-hon-nu-hette, som hade två bröstvårtor på ena bröstet. Minns att det stod om det i nån tidning. Tyckte det lät lite läbbigt och tänkte att nog ville han hellre ha mig som bara hade en vårta på varje bröst, även om det inte var mycket till bröst på den tiden. Minns när han uppträdde i Böda Folkets park och jag stod där med instamatic-kameran och tyckte att han sjöng bara för mig. Försökte övertyga mina föräldrar om att vi borde flytta till Bro (förort till Sthlm) för att det var där filmen G utspelade sig. Härliga fjortistider! Tänk att så mycket minnen kan komma upp bara av att se honom dansa tango i TV4. Åh Niklas. Här skramlar jag runt i mitt stora hus alldeles ensam. Har du vägarna förbi Öland nån gång så är du hjärtligt välkommen. Suck!

Nu ska jag försöka hitta tillbaka till verkligheten så jag kan skriva lite mer på boken. Måste skaka av mig alla gamla fantasier. Får drömma vidare om Niklas nästa fredag. Han fick ju vara kvar tack och lov ;-)

Torsdagsmys

2009-01-22T05:13:00.000-08:00

Grått och trist ute, men annars känns det mesta bra. Har formulerat grundstoryn för boken och jobbar nu på karaktärsbeskrivningarna. Häftigt att se dem ta form och få liv där på papperet. Skriver för hand ännu så länge men ska snart gå över till datorn. Är mest van vid papper och penna vad gäller mitt skrivande och hoppas att surret från datorn inte ska påverka flödet. Det verkar ju onekligen smidigare att använda den till en så lång text som en hel roman (gulp! vad har jag gett mig in på?). Blir det så får jag återgå till den tunna svarta tuschpennan (ett måste) och den stora skrivboken. Jag behöver ju i alla fall inte använda gåspenna och bläck! :-) Huvudsaken är ju att jag skriver. Nu ska jag ut med hunden (Maggie), sen blir det en kopp te och nya tag. Igår fastnade jag bland alla intressanta bloggar jag gillar att hålla koll på (se lista). Det är så lätt att bli sittande. Men som jag läste nånstans, att läsa författarbiografier är inte att vara författare. Ouch! Den visste var den tog.

På gång

2009-01-20T07:22:00.000-08:00

Har så länge funderat på att börja blogga, men inte kommit till skott. Nu är det dags. Det här året är nämligen det år då jag slutar att bara drömma och istället börjar göra! Slutar drömma om den där romanen som skulle bli sååå bra om jag bara skrev den nån gång. Den har skramlat runt i mitt inre länge nog. Nu ska den skrivas. Sluta drömma om hur alla låtar jag skrivit genom åren blir hits till höger och vänster med än den ena och än den andra artisten, om jag bara lärde mig att göra ordentliga demos av dem och fick ut dem till musikförlag och skivbolag. Nu har jag skaffat inspelningsprogram, ny mick m.m. och har därför slut på ursäkter. Jag är både livrädd och förväntansfull på samma gång. Here we go! Jag ska även sluta drömma om hur fint köket kommer bli när jag har målat om det och slipat upp det gamla trägolvet m.m. och helt enkelt bara göra det. Har redan fått bort de gamla tapeterna (nästan helt!). Det här är en bråkdel av allt jag vill och drömmer om, men allt kan inte göras samtidigt. Har redan testat det, fått magsår, gått i väggen och varit långtidssjukskriven. Där vill jag aldrig hamna igen. Det handlar som alla förstår om balans. Jag har en tendens att vara en "allt eller inget"-människa. Pendlar mellan att vara handlingsförlamad soffpotatis och supereffektiv superkvinna! Inte hälsosamt alls. Vill hitta ett mellanläge och hålla det under längre perioder. Leva i ett lagom tempo, aktivt men inte stressigt. Kreativt och inte utbrännande. Det är vi nog många som vill. Hoppas denna blogg ska hjälpa mig att hålla fokus.